Är vi på väg mot en ny finanskris?

Den svenska ekonomin är stark och växer medans USA och stora delar av Europa befinner sig i en djup kris. Media talar gärna om att Sverige, tack vare stabila statsfinanser kan beskåda krisens härjningar från läktarplats, om nu 8 procents arbetslöshet kan ses som läktarplats?

Problemet är att Sverige har en stor bank och finansindustri som är sårbar med sina investeringar utomlands och den snabbt växande utlåningen inom Sverige där allt fler inte amorterar på sina huslån. Anders Borg pratade redan efter den senaste krisen att man hade dödsförklarat bankernas bonussystem, men det har ju visat sig att det stämmer inte. Bankerna fortsätter med sina skyhöga bonusar till VD:ar och andra nyckelpersoner.

Den svenska bankindsutrin har genom åren opponerat sig häftigt mot regleringar även när det funnits en politisk vilja och nu pratar man om amorteringskrav först om 2-3 år. Man väntar inte med att ringa polisen i flera timmar om man utsätts för pågående brott. Risken är då att problemet löst sig själv, som den gjorde på 90-talet.

Julmys i kommersialismens Sverige

Jultiden har de senaste åren förändrats, inte bara i Sverige utan även i västvärlden. Högtiden som ursprungligen handlade om vårdandet av relationer och återskapandet av brustna relationer har bytts ut mot marknadshysteri där julen reducerats till kommersialism och renodlad handel.

Harmoni och balans har ersatts av stress och ångest och media hjälper till att förmedla bilden över hur du ska fira jul, faller du på mållinjen kommer du att känna dig misslyckad. Vi är mediala varelser som är ständigt uppkopplade till etern och vi får ommedelbar information om de senaste trender och livstilsmönster som utgör normen för den stora massan. Vi trycker bort våra egna värderingar och önskningar i utbyte mot vår strävan mot konformitetens centrum, en resa utan mål då marknaden ständigt skapar nya begär genom att tilltala vår önskan om acceptans.

Människor är beredda att gå till extrema längder för att passa in i den mediala normen, plastikkirurgi för de som känner ångest och förtvivlan över fysisk otillräcklighet, digitala dejtingforum för de som inte orkar vårda relationen utan hellre börjar om. Allt är inte dåligt, men när vi rycks med i den kommersiella och mediala hetsen och inte längre förstår vilka saker som är beständiga och meningsfulla, när vi inte längre vårdar relationer till andra och till oss själva utan börjar betrakta människor och relationer som tillfälligheter, när vi inte längre arbetar med att utveckla våra egna sociala färdigheter för att allting är ersättningsbart, då behöver vi kanske stanna upp och fundera över vart vi är på väg.

Denna jul tänker jag ge bort harmoni och lugn till mina nära och kära och trycka bort medias ångestfyllda beskrivning av alla julbestyr och måsten. Till skillnad från glättiga journalister och PR-firmor vet jag vad som betyder mest för mig.

I väntan på en jämställd Kronofogdemyndighet

Nyligen var jag på en dubbelkvart och lyssnade på hur en myndighet i samband med en omorganisation drev ett jämställdhetsprojekt vars syfte var att beskriva hur man kombinerat köns - och organisationsstrategier med en process- och måluppfyllelseanalysmodell i den egna utvärderingen.

Resultatet som forskarna presenterade var strålande, myndigheten i fråga hade verkligen lyckats att få till en jämnare könsfördelning inom organisationen, med fler kvinnliga chefer och de olika verksamheterna inom myndigheterna hade tydliga organisatoriska ramar och målsättningar. Utifrån vad forskarna redovisade verkade detta vara en progressiv arbetsplats där jämställdhet och flexibilitet var nyckelorden. Man hade i högre grad strävat efter att anpassa verksamheten efter de anställdas livsvilkor i kombination med genusperspektivet.

Själv satt jag och funderade på vilken fantastisk arbetsplats detta måste vara, vilket bemötande medborgarna måste få från dessa supernöjda statliga anställda. Allt från superergonomiska arbetsytor till genusanspassade arbetstider som innebar att manliga anställda valde att börja arbeta senare för att stanna kvar längre till att kvinnor valde att börja tidigare för att gå hem tidigare, förmodligen för att hämta barnen på dagis och laga mat åt maken som stannat kvar en timme längre (jämställdhet?). Man hade även investerat ett antal miljoner i en gemensam "återhämtningsyta", en loungeliknande oas med inbjudande fåtöljer, heltäckningsmattor, abstrakt konst på väggarna (för att underlätta konversation kollegor emellan) samt en mycket exklusiv kaffe- och juicebar. En stor fruktskål som ständigt fylldes på med alla möjliga olika exotiska nyttigheter, allt för att driva upp trivselfaktorn och därmed effektiviteten.

Till slut var det någon bland åhörarna som ställde frågan, vilken myndighet är det? Förmodligen för att alla bland publiken var genast aktiva  med sina laptops och Iphones för att uppdatera sina CV i hopp om att få arbeta på denna paradismyndighet. När den ena forskaren efter viss tveksamhet svarade på frågan så hördes i perfekt sammklang ljudet av ca 100 laptoplock som stängdes igen. Den tidigare entusiasmen byttes ut mot känslor av obehag bland oss alla.

Myndigheten i fråga är en av de mest ifrågasatta, kritiserade både bland personal, media och allmänheten och trots alla tidigare positiva ord om flexibilitet och även den ashäftiga, supercoola, dyra och exklusiva "loungen" var det ingen längre bland akademikerna som tyckte att det kändes behagligt. Någon uttryckte det som att det vore som att låta köttkreatur vila på "HÄSTENS" madrasser innan slakten, man färdas liksom bekvämt på vägen mot sitt personliga helvete.

Car cash försöker rentvå och berättiga affärsverksamheten

Rebecka G. Stork, ordförande för FennoScandia Fordonskredit AB, försöker förtvivlat att ge Car Cash och liknande finansiella tjänster existensberättigande genom att ta debatt med Budget och Skuldrådgivare i Skellefteå. Hon beskriver att Car Cash vänder sig främst till alla de 800 000 människor i Sverige som är avstängda från den konventionella kreditmarknanden och att Car Cash fyller inte bara ett verkligt behov men vidare är man som kreditaktör samhällsnyttig, eftersom många skuldsatta inte kan låna av vänner och bekanta.

Det är egentligen inget fel på Car Cash och deras nischade ingång på den svenska kreditmarknanden, deras intåg belyser bara ett större systematiskt fel i vårt samhälle. Nämligen att alltför många människor som dessa typer av bolag riktar sig till lånar, inte för att konsumera utan för att kunna betala löpande räkningar och andra vardagsutgifter (tandläkare) som inte täcks av inkomsterna. Är det rimligt att svenska myndigheter och politiker lutar sig tillbaka och låter detta ske? Car Cash och andra mikrolåninstitut lånar pengar med kort avbetalningstid och därför försvarar man sig med sina exceptionella räntor och avgifter. Man pratar gärna om att man vänder sig till en grupp människor som det övriga etablissemanget vänt ryggen till. Man försöker desperat legitimera sin verksamhet inför sig själv och andra med att man fyller ett verkligt behov skapat av andra, inte att man utnyttjar människors svaga ställning och position.

Rebecka G Stork vet om att sin verksamhet är högst tvivelaktig ur ett moraliskt perspektiv, det gör de flesta aktörerna inom branscher som tjänar stora pengar på andra människors bristande valmöjligheter och låsta sociala positioner och jag belastar inte Stork för hennes entrepenörskap utan jag belastar myndigheterna och politikerna som låter hennes och liknande affärsverksamheter förverkligas.

Vi behöver en modernare trygghet

Kronofogdens nuvarande ställning i det svenska samhället har anor som går tillbaka många hundra år i tiden. Utsökningsbalken från 1734, utsökningslagen från 1877, landstatsreformen från 1917 och förstatligandet av verksamheten 1965 är exempel på dels hur gammal myndigheten i sig är, men också på hur föråldrat och illa anpassat Kronofogden och stora delar av deras regelverk är för att möta nuvarande verklighet och behov.

Dagens Kronofogdemyndighet styrs i stora delar av ett regelverk som inte bara är uråldrigt och kvarlämnor efter en annan tid, många av våra lagar är gamla och vi förkastar dem inte för den sakens skull. Men vår syn på demokrati och jämställdhet är inte densamma som den var för varken 30, 50 eller 100 år sedan, ännu mindre för 300 år sedan. Hur vi kan som samhälle låta oss i dagens moderna samhälle styras utifrån ett regelverk byggd på moralism och konservatism från en annan tidsanda, byggd för ett annat samhälle och folk, är för mig en inte bara en gåta utan högst oacceptabelt.

Gäldenärer i Sverige ska inte behandlas år 2010 som de gjorde 1734 eller 1917. Vi accepterar inte att möjligheter till arbete, lika lön och utbildning i vårt samhälle styrs av kön, status eller sexualitet  längre, därför har vi nu en mängd diskrimineringslagar som knappast fanns 1734 eller ens 1917. Utmätningslagen som kom till 1917 var aldrig tänkt att appliceras eller utnyttjas i dagens snabba och globala kredit och konsumtionssamhälle. Stora delar, alltför stora delar av den svenska insolvenslagstiftningen har sitt ursprung i ett samhälle som inte längre finns kvar, vi styrs inte längre av samma värderingar eller moral, men trots detta tvingas dagens svenska gäldenärer utsättas för antik och förlegad lagstiftning, utförd av en "modern" Kronofogdemyndighet, präglad av historiska moral - och könsuppfattningar.

Bankmän, säljare eller rådgivare?

E24 skriver om att varannan bankman har sålt eller rekommenderat produkter som kunderna inte har behov av, Bankernas interna målsättningar och krav på ökad omsättning och avkastning till aktieägarna hamnar i konflikt med att balansera kundernas behov och intresse.

Det är viktigt att konsumenter förstår att bankernas rådgivare inte längre är neutrala till kundernas behov utan styrs av organisatoriska visioner som påverkar rådgivningen och rekommendationer. Bankerna tar heller inget ansvar för det man föreslår eller säljer under täckmanteln "rådgivning". Det är ingen skillnad på stormarknadernas säljare som likt hajar cirkulerar kring kunderna vid plattskärmsavdelningen och utnyttjar  kundernas osäkerhet och bristande kunskap.

Den enda skillnanden är vid stormarknader har du som konsument 30 dagars öppet köp i de flesta fall och prisgaranti, men bankerna erbjuder inget liknande vid försäljning av deras produkter och dessutom har konsumenter inte samma förväntningar på stormarknadens säljare som på bankens rådgivare, men det bör man tydligen ha.

Sjukvården gynnar höginkomsttagare

SvD publicerar idag en artikel där två forskare, professor Anell och Gerdtham diskuterar hur sjukvårdens tillgänglighet i Sverige i hög grad påverkas av vårdtagarens inkomst. Primärvården utnyttjas av låginkomsttagare och specialistsjukvården frekventeras av höginkomsttagare. Man menar på att det är primärvården i Sverige som är underutvecklad både kompetensmässigt och resursmässigt och de med en högre inkomst väljer andra alternativ.

Samtidigt menar författarna att hälsan är relativt jämnt distribuerad bland befolkningen jämfört med andra länder, samtidigt är det bara USA och Portugal bland OECD länderna som har en större socioekonomisk snedfördelning bland vårdtagarnas läkarbesök. Flera rapporter visar att hälsa och mortalitet bland den svenska befolkningen är ojämnt fördelad vid jämförelse med andra EU länder och detta inte enbart beror på hur offentliga finanser sprids i vårdapparaten.

Det finns ett antal svenska och internationella forskningspublikationer som visar på hur hälsofördelningen bland den svenska befolkningen inte är jämt fördelad men även att Sverige ligger relativt långt ner på listan när man jämfört olika nordiska och EU länder och hur forskarna i SvD ändå konkluderar att den svenska vården är inte tillgänglig i samma utsträckning för alla utan att påverka folkhälsan är märkligt och en besynnerlig slutsats.

Lyfällans andra ansikte

Lyxfällans tidigare programledare, Charlie Söderberg är i blåsväder för att han genom sitt utbildningsföretag, "balansekonomi", säljer och paketerar högst tvivelaktiga spaformer till människor som tidigare råkat illa ut ekonomiskt. Lyxfällans tidigare profil och numera konsumentupplysare inom det välrenommerade programmet PLUS i SVT betonar å ena sidan vikten av en ekonomi i balans medans han i andra sammanhang säljer och marknadsför sparpaket som liknar pyramidspel. Enligt DN's granskning så har grundaren till Better Globe haft flera liknande projekt bakom sig tidigare och de har lett till konkurs och substantiell ekonomisk förlust för alla småsparare som aldrig fått tillbaka sina pengar.

Charlie Söderberg framstår å ena sidan som ordningsbringaren och problemlösaren för de som hamnat på obestånd men i tysthet främjar och marknadsför han riskfyllda ekonomiska projekt, som i vissa länder är olagliga och som leder till ekonomiska förluster för småspararna som lockas av drömmarna om hög avkasting. Detta är särskilt allvarligt när Charlie Söderberg använder sin position och kända profil som sakkunnig i hushållsekonomi då många människor har hög tilltro tills hans råd.

Varför måste vi lida för att dö?

Över en halv miljon svenskar är överskuldsatta, men många fler människor och barn påverkas av situationen. Lagstiftningen är inte applicerbar på mer än en promille av de överskuldsatta, men det innebär inte att alla överskuldsatta lidande svenskar inte existerar som Claes Månsson, ordförande för Svensk Inkasso gör gällande. Finansmarknanden med inkassoindustrin i spetsen har tolkningsföreträde när det gäller att beskriva hur många svenskar som lever på obestånd samt vad orsakerna är, dvs bristande betalningsmoral.

Forskning, empiri, praktiker och tusentals gäldenärers samlade vittnesmål som beskriver en annan väg in i obestånd ignoreras år efter år av beslutsfattarna. Högervindarna som blåser i europa och numer även i Sverige innebär att klyftorna kommer att öka, de svaga och utsatta kommer att bli allt mer utsatta då samhället formas i högre grad efter de som är kapabla och har resurser. En liberal obeståndspolitik bör ju vara en hjärtfråga för ett parti som moderaterna, ett parti som i högre grad består av riskkapitalister och finansfolk. Finansvärldens folk förstår om någon  dynamiken i en marknadsekonomi, hur risk och förlust hör ihop och att utanförskap inte leder till nya affärer.

Sverige är ju ett land som styrs av pragmatiker, så varför kännetecknas obeståndsdebatten av så mycket moralism och värderingar? Varför får vidskepelse och okunskap utgöra grunden för beslut när forskning finns till hands som visar på andra faktorer? Hur kan Beatrice Ask och moderaterna konkludera i sin proposition att de föreslagna åtgärderna är tillräckliga i bakgrund av allt som redovisats? Vilka resultat och vilken forskning är grunden för Beatrice Ask och moderaternas lagförslag? Hur kan ett land som Sverige som erbjuder nya vaccin gratis, så fort forskning visar på folkhälsofrämjande egenskaper plötsligt ignorera pragmatismen till förmån för vidskepelse och okunskap i denna fråga?

Moderaternas proposition är i konflikt med forskning, den vedertagna empirin och praktikerna runt om i landet som arbetar med frågan, men även regeringens särskilde utredare Jan Ertsborn. Varför är Moderaterna världsfrånvända i denna fråga och avvisar den samlade kunskapskroppen till förmån för något annat, något sämre?

Varför måste så många svenskar lida i socioekonomisk utanförskap i decennier och många gånger hela livslängden när alternativ finns? Det nuvarande systemet går inte att försvara ur ett samhällsekonomiskt eller folkhälsoperspektiv. Sverige skulle bli ett rikare och friskare land med hjälp av lagändringar som ger människor möjlighet att komma tillbaka fortare. Hundratusentals svenskar och deras familjer skulle slippa ett ibland livslångt lidande innan de slutligen dör i sviterna av marginaliseringen. Denna marginalisering är inte värdig i ett jämställt land som Sverige, så min önskan denna jul är att Beatrice Ask och moderaterna kan öppna ögonen och se vad som är verklighet för 1.5 miljoner svenskar, det är allt som behövs, sen ordnar sig resten.

Är det politikerna eller skuldindustrin som sätter agendan?

Dagens Nyheter publicerade idag en artikel om hur motioner har sitt ursprung bland lobbygrupper. Varannan rikdsagsledmot har skrivit under en motion som "särskilda" intressegrupper formulerat. Det är ytterst allvarligt att förtroendevalda politiker lämnar ifrån sig frågor om lagstiftning till grupper med särskilda intressen. Vad som är än allvarligare är att det inte sker öppet. Svensk lobbyism sker i det dolda till skillnad från den amerikanska, brittiska och franska. I dessa länder har politiker mer vett att "skylta" med vilka allianser man har med det privata näringslivet och medborgarna kan ta ställning därefter.

Det är föga förvånande att Jan Ertsborns utredning om lättnader i skuldsaneringslagen lämnas utan bifall när Beatrice Ask och Moderaterna lämnat över avgörandet till finans och inkassobranschen. Moderaterna är dessutom det enda parti som vägrat att redovisa varifrån man får större donationer. Det är inte längre osannolikt att prata i termer om köpta och rentav korrupta politiker och vänskapskorruption som har företräde framför samhällsnyttiga insatser i Sverige, det är snarare osannolikt att tro att politiker inte har privata allianser och lojaliteter som går före.

Risken för att misslyckas är stor

I dagens kredit – och konsumtionsmarknad kan man inte längre räkna med att sunt bondförnuft ska vara en garanti för att kredit och finansbolag erbjuder just dig riktade tjänster efter din förmåga och dina behov. Fler och fler företag, inklusive stormarknader tjänar nu alltmer pengar, inte på de traditionella produkterna utan på finansieringsalternativen i sig som många konsumenter använder för att köpa produkter. Köper du en soffa, eller tv på avbetalning eller kredit, så har du inte bara köpt en vara utan två, dels produkten i sig, men även den finansiella tjänsten som möjliggör att du kan lämna butiken omedelbart med varan.  

Det är inte längre enbart traditionella banker som säljer krediter och lån, utan de senaste åren har flera aktörer dykt upp med olika nischade inriktningar. Gemensamt är dock att verksamheten för utlåning och krediter i allt högre takt flyttas över till internet. Bolagen hävdar att det är kundens behov som styr utvecklingen och att det är mer kostnadseffektivt att erbjuda tjänster via internet. Faran med att alltfler transaktioner och affärer sker på internet är att konsumenter inte får tillräckligt med information om varken riskmomenten eller villkoren som följer med. GE Money bank marknadsför sina krediter och tjänster med, ”låna på dina villkor”.

På deras hemsida kan man enkelt ansöka om lån på upp till 350 000 kronor (utan säkerhet) och kunden uppmanas att göra det själv för då får man rabatt. Genom att inte ta kontakt med banken och därmed bli slippa bli upplyst om lånets alla moment (risker) så får man en rabatt på uppläggningsavgiften?  Man marknadsför krediten med ”det är ditt lån och du bestämmer”, men är detta verkligen rättvisande?

Konsumentverket behöver arbeta hårdare för att stärka konsumenternas ställning genom att exempelvis se till att finansbolag lämnar ifrån sig en generell kredit information/upplysning som beskriver produkten och bägges ansvar, innan avtal kan undertecknas. GE Money bank säger på sin hemsida att man lämnar besked om kredit inom några minuter, hur kan detta vara tillräckligt för att göra en ordentlig analys av låntagarens betalningsförmåga, inte bara nu men även 12 år framöver?  Hastigheten och analysen som görs vid kreditbedömningar lämnar mycket att önska och de professionella aktörernas systematiska slarv borde återspeglas när krediten sägs upp. Kronofogden borde som regel analysera om kredit och finansbolagen säkerställt låntagarens betalningsförmåga vid tiden då lånet beviljades. Visar analysen på brister i kreditbedömning från långivarens sida så bör minst halva beloppet förfalla.

Bankväsendet borde som regel ändra sin egen attityd och visa en större tolerans mot konsumenter som har tillfälligt nedsatt betalningsförmåga då tillfällig respit kan vara skillnaden mellan framgång eller undergång för den enskilde. Detta kräver att bankväsendet ändrar sin strategi från kortsiktiga vinster till förmån för ett fåtal aktieägare, ett perspektiv som innebär att en kris avlöser en annan, utan att man återgår till att skapa samhällsvärde för sina kunder genom att erbjuda reella tjänster som inte baseras på spekulation.

Varför budskapet inte når fram!

Kronofogdens, Finansinspektionens och Konsumentverkets välmenande råd om KPC (Koll På Cashen) nödvändigheten att hålla koll på utgifter och inkomster samt vilka fördelar det får ur ett hälsoperspektiv och livskvalité perspektiv når inte fram, i alla fall inte till de som budskapet mest riktar sig till. Forskare menar istället att dessa "goda råd" tvärtom förstärker de skillnader som finns.

Över hela jorden syns samma mönster, desto bättre socioekonomisk positionering man har desto större är chansen att man får leva ett långt och hälsosamt liv. Även i förhållandesvis jämlika Sverige är detta sanning som Folkhälsoinstitutet nyligen kunde konstatera i sin rapport. Högre socioekonomisk status möjliggör bättre kost, grönsaker, frukt samt tillgång till friskvård (gymkort och dylikt) vilket naturligtvis leder till att de har i högre grad bättre hälsa än de som har lägre socioekonomisk status. Kvinnor från medelklassen och uppåt gör oftare hälsokontroller vilket leder till att eventuell problem upptäcks i tid (bröstcancer) jämfört med deras fattigare medsystrar.

Varför ser det ut så här? Varför bryr sig inte alla om vad läkare och myndigheter som Kronofogden och Konsumentverket säger? Budskapen i sig är ju enkla och det krävs ingen högre utbildning för att begripa dem. Individer i med lägre socioekonomisk status har en tendens att vara mer pessimistiska än andra, säger Hugo Westerlund, docent och chef för enheten epidemiologi vid stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, med hänvisning till undersökningar som har visat detta. Dessutom tror de oftare att slumpen avgör liv och hälsa – att det spelar mindre roll vad man själv gör – och lägger relativt stor vikt vid nuet snarare än framtiden.

Men detta förklarar inte de underliggande orsakerna till beteendet, Varför skulle pessimism, tron på slumpen och ett korttidsperspektiv finnas oftare hos människor med låg socioekonomisk status än hos dem med hög?"
Det finns  en matematisk modell över fattigdomens moment 22 utifrån tre antaganden, enligt Iain Ramsey, den som står längst ned på samhällsstegen lever under mer utsatta förhållanden, där riskerna i miljön antingen är verkliga eller upplevda.

Dessa förhållanden motverkar positiva effekter av att leva sunt och gör därmed människor mindre benägna att lägga tid, kraft och pengar på att ändra sin livsstil. Resultatet blir ännu sämre hälsoförutsättningar i en ond cirkel.

Därför är det ingen större poäng att bara komma med allmänna käcka och kloka budskap, om samhället vill att folkhälsoklyftorna ska minska. Det är de redan privilegierade som i första hand tar till sig råden, eftersom de har mer att vinna på en sundare livsstil, relativt sett, enligt forskningen.

Information angående bloggen

Denna blogg (http://busjuridik.blogspot.com/) har nu lyckats knyta till sig ytterligare 5 forskare, 3 verksamma i Sverige och två utomlands som alla kommer att skriva gästinlägg i mån av tid exklusivt för denna bloggs läsare. Ambitionen är att knyta till fler och fler forskare och praktiker, dels i Sverige men även i Europa och resten av världen för att erbjuda ett bredare perspektiv kring obestånd. Totalt är vi nu 8 forskare och 2 BUSare som skriver.

Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor!

Kronofogden har lanserat en ny hemsida, där man har försökt inkludera kända variabler (notera dock att styrkan i dessa variablers eventuella bidrag är okänd) som kan leda till överskuldsättning. Det är alltså ett test som Kronofogden lanserat där man får svara på olika frågor, bland annat sitt förhållande till pengar.

Testet håller lika hög kvalite som Aftonbladets relationstester så är du en flitig användare av tabloid enkäter så kör på. Problemet med detta test och KPC är att Kronofogden upprätthåller synen och visionen att överskuldsättning är relaterat till svenska konsumenters kunskapsnivå om ekonomi och sparande. Kloka, sunda ekonomiska beslut leder alltså inte till överskuldsättning? Nej, detta är fel. Forskning visar att ett lands relativa överskuldsättning inte har att göra med kunskap och utbildning, genom att Kronofogden och Konsumentverket bara fokuserar på denna enda attribut (kunskap) som orsak så cementeras uppfattningen om att överskuldsättning beror på individers okunskap och slarv och de behöver uppfostras vid den svarta tavlan (lyxfällan). Bara rubriken, "Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor", saknar trovärdighet liksom testet i övrigt.

Kanske är det så att praktikerna inte lyckas förmå att överbygga kunskapsklyftorna mellan forskning och tillämpning? Men om så är fallet, har vi ju sett det genom historien, tusentals måste lida, skadas och dö innan tämligen enkla lösningar faller på plats. USA införde inte bälteslagen förrän 1968 och Sverige först 1971 (fram och baksäte), innan dessa lagar kom till, dog massor i trafiken, många helt i onödan.

Kronofogden orsakar skilsmässor?

Enligt en undersökning som Nordea låtit göra bråkar mer än hälften av alla svenska par om ekonomin och ekonomin är troligtvis en av de största anledningarna till att relationer och äktenskaps avslutas enligt en TNS Gallup undersökning från 2007. I relationer där bara den ene partnern är överskuldsatt så tillämpar Kronofogden ett synsätt från gamla medeltiden, nämligen "paria". En person som är "paria" sprider sitt tillstånd, likt "pesten", till alla närstående som får axla ett betydande ekonomiskt ansvar för den överskuldsatta bara på grund av sin relation till den överskuldsatte.

Det är inte svårt att föreställa sig att Kronofogdens syn på överskuldsatta orsakar stress och vånda i många familjer och även den utökade familjen, med svärföräldrar som kanske måste rycka in. Att göra andra människor solidariskt betalningsansvariga för överskuldsatta enbart för att de väljer att leva tillsammans och är kära visar att överskuldsättning som fenomen sprider sig likt ett virus, genom kontakt och beröring. Skilsmässostatistiken i Sverige är relativt hög och ett säkert antagande är att Kronofogden i många fall är orsaken till den spruckna familjelyckan.

Jag har också sett att många familjer pressas hårt av Kronofogdens syn på gäldenärer, att till slut så hamnar den andre partnern på obestånd också, men även svärföräldrar och andra släktingar som har klivit in och försökt ta ett större ansvar. Budskapet är enkelt, öppna inte dörren för överskuldsatta, även om du är kär.

Många skuldsatta i Skåne

Konsumentverket och Kronofogden ska nu uppmärksamma faktumet att alltfler konsumenter skuldsätts i Skåne enligt pressrealesen på Konsumentverkets hemsida. Margareta Lindberg, Konsumentverket pratar om vikten att kommunerna satsar på det förebyggande arbetet så att kommunerna kan spara pengar genom att reducera utbetalningar för försörjningstöd?

Vilket förebyggande arbete menar man? Hur kan en väl fungerade Budget - och skuldrådgivning bidra till att minska antalet evighetsgäldenärer när vi inte har de rätta verktygen? Ska vi fortsätta prata debit och kredit med överskuldsatta och moralisera om vikten av en budget? Vad är vår funktion som Budget - och skuldrådgivare i ett samhälle där vi inte har några som helst resurser eller metoder för att göra verklig skillnad?

Koll på Cashen - En förolämpning mot Konsumenter

Konsumentverket, Kronofogden och Finansinspektionen har tillsammans tagit fram ett utbildningsmaterial som heter KPC (Koll på Cashen), och det riktar sig framförallt till gymnasieungdomar i ett syfte att höja kunskapen om privatekonomi och vem kan vara emot en sådan sak?

Forskning visar däremot att konsumenters kunskap om ekonomi inte är relaterad till fenomenet överskuldsättning, enligt professor Ian Ramsey så finns det inga studier som visar att intensiva utbildningskampanjer bidrar till att stävja överskuldsättning, tvärtom kan det göra att fokus dras till annat. Professor Ramsey sa vid ett föredrag förra månaden, "jag som är så välutbildad begår fortfarande dumma ekonomiska misstag". Utbildning och kampanjer är inget substitut för lagstiftning inom området.

Vart är Konsumentverket, Finansinspektionens och Kronofogdens kampanjer för alla evighetsgäldenärer, vart finns de konkreta "smarta" lösningarna för att ta sig ur den sitsen för de som redan är där? KPC visar att man från myndigheters håll resignerat inför alla evighetsgäldenärer eftersom det inte finns några kampanjer eller material riktad till denna grupp.

Rökning minskade först bland befolkningen när skarpare/tydligare lagstiftning inom området kom som förbjöd rökning på en offentliga platser, samtidigt som många arbetsgivare erbjöd friskvårdsbidrag (belöningar) och gratis nikotintugummi. Överskuldsättning är relativt enkelt att lösa om det finns en politisk vilja att lösa det, men jag uppmuntrar svenska myndigheter att sluta håna gäldenärer genom banaliteter som KPC.

Dags att rycka undan finans-sveriges snuttefilt

Trots att banker och finansinstitut kan komma till staten och politiker för att få diverse "hjälppaket" när marknadsekonomin upplever en hicka eller en långvarig förkylning så tillämpar inte finansvärlden detta synsätt på sina egna kunder, dvs konsumenterna, du och jag.

Hamnar vi på obestånd finns inga räddningspaket eller fallskärmar beredda att utlösa, tvärtom så belastas vi med restriktioner och sanktioner av borgenärskollektivets snuttefilt, Kronofogden. Banker och finansbolag ska gång på gång räddas av svenska skattebetalare och vi ska även hjälpa andra EU länder när deras ekonomi trasslar, för vi förstår vikten på ett mikro - och makroekonomiskt perspektiv vilka konsekvenser det får annars. Överskuldsättning drabbar inte banker och finansbolag på samma sätt som det gör mot enskilda konsumenter och deras familjer. I bankvärlden finns inget personligt ansvar när riskerna blivit för höga och minusresultaten rullar in, utan likt meteorologer pratar man i abstrakta termer om marknadsvindar och andra olyckliga omständigheter som orsaker.

En kris leder bara till en annan för i bank och finansvärlden belönas man för att ta höga risker, det ligger i deras natur att tjäna så mycket pengar som det går, men man straffas inte när det går dåligt för att riskerna varit orimliga, då går man bara vidare inom organisationen eller hoppar till nästa uppdrag. Eftersom detta med hög risk är kutym inom branschen finns det sällan någon att peka finger på eftersom det är ett systemfel, alla inblandade är ansvariga. Banker och finansbolag får ta stora, enorma risker men vet att staten löser ut dem om det går dåligt utan krav på utredning eller ansvarskrävande. Konsumenternas riskförhållande är detsamma men konsekvensen för oss är en helt annan eftersom finanssverige har snuttefilten Kronofogden som finns där, väntande om det skulle gå fel.

Ingela

I torsdags så ringde en man till mig angående sin åldersstigna mor som vi kallar för Ingela. Ingela är 87 år gammal och lider av Alzheimers sedan 9 år. Sedan hennes man gick bort har Ingela haft en god man som ser över hennes ekonomi och ser till att räkningarna blir betalda.

Sonen ringde mig då han under ett besök hos sin mor såg ett besked om utmätning från Kronofogden inkommit med anledning av att TV-licensen har förfallit de senaste halvåret. Ingela har bott i denna bostad i 47 år och hon vill avsluta sitt liv där, speciellt med tanke på att hon lider av demens och behöver trygghet. Ingela är dessutom synnedsatt till 85 % och hör mycket dåligt, så min tanke är, hur gick denna delgivning till?

Jag ringde den gode mannen och frågade hur det ligger till och varför tv licensen inte betalats och han sa att han varit sjukskriven en längre tid och inte har haft möjlighet. Nästa samtal gick till Kronofogden och den unga tjejen förklarade att bostaden ska utmätas enligt beslut. Alla viktiga variabler angående vem Ingela är saknas i Kronofogdens system, de vet inte att hon varken är dement eller har en god man. Vi har ett uppdrag och det ska slutföras, oavsett konsekvenser.  Ingela har blivit delgiven både ansökan om betalningsföreläggande och att besked om att bostaden ska utmätas fastän hon är dement, blind och nästan döv och rimligtvis inte vet varför någon besöker henne för att två minuter efter besöket glömma bort att hon haft besök.

Svenska gäldenärer och terrorister

Tidningen HD skriver idag om att ca 500 000 människor i Sverige saknar en ekonomisk buffert och att sparandet inte är en prioritetet när vardagsekonomin inte går ihop. Ett nyktert konstaterade som ingen egentligen blir klok på och jag kan undra var någonstans nyhetesvärdet ligger? Kan det vara att fattiga inte sparar i lika hög grad som väbärgade?  I så fall borde journalisten belönas med något slags pris då man har kombinerat antalet skuldsatta i Kronofogdens register med de som inte har en buffert. Hur kan de ha en buffert när de ligger under utmätning hos Kronofogden?

Jag pratade med en kollega i USA i veckan som ryggade till när han fick höra om Kronofogden i Sverige och dess resurser och diverse verktyg för att hjälpa borgenärer. Han gjorde genast liknelser med Department of Homeland Security och NSA (National Security Agency) och även FBI som är de enda myndigheterna i USA som kan frysa konton och övriga tillgångar utan domstolsbeslut. Men dessa myndigheter jagar inte överskuldsatta utan terrorister och andra samhällsfientliga individer.

Amerikanska IRS (Skatteverket) måste ha domstolsbeslut innan de kan frysa tillgångar på konton och de bryr sig endast om skatteskulder och inget annat. Men den regelbundna övervakningen av gäldenärer och deras tillgångar som Kronfogden sysslar med, visar ju att den svenska staten litar inte på medborgarna, iaf inte de socialt marginaliserade. Kronofogden är inte en polisiär myndighet i den bemärkelsen, men förutom avsaknaden av skjutvapen har de samma breda övervakningssystem  på svenska gäldenärer som amerikanska myndigheter tillämpar på terroristbekämpning.

Jag hade även kontakt med en man på CSN, veckan innan denna angående ett ärende för en av mina klienter som söker skuldsanering. Handläggaren på CSN var lyrisk över faktumet att man spenderar stora pengar och resurser på att utveckla allt mer sofistikerade metoder och system för att komma åt skuldsatta. Precis detta har jag hört från Kronofogden vid flera tillfällen, en slags berusande glädje över att utveckla avancerade och kostsamma system för att komma åt vad? Vem är det som slagit dessa personer/myndigheter i huvudet att evighetsgäldenärer har en skattkista dold och att det är bara en fråga om utvecklandet av rätt system eller process för att hitta eller komma åt den? När det inte finns pengar så spelar det ingen roll hur mycket de utvecklar system och processer. Det är detta tänket som är fel, att myndigheter utgår från att överskuldsatta inte vill göra rätt för sig utan måste tvinga dem genom övervakning och tvång.

Det finns en viss liknelse i hur Amerikanska anti-terrorist myndigheter profilerar sig i jakten på terrorister och hur Kronofogden och numera även statliga CSN raljerar inför media om jakten på överskuldsatta både i Sverige och utomlands. Likt terrorister ska de inte komma undan och det ska inte finnas någon fristad i världen där de ska känna sig trygga. CSN arbetar intensivt och spenderar mycket pengar på personal och processapplikationer för att bredda antalet samarbetspartners utomlands, liksom Kronofogden och inkassoindustrin. Det är inte konstigt att rehabiliteringsperspektivet faller i glömska när fokus ligger på annat.

Kronofogden skapar svartjobb

Enligt Skatteverket så uppskattas svartarbete omsätta ca 100 - 200 miljarder kronor per år i Sverige. Vad vi vet är att många överskuldsatta som utmäts under lång tid (5-30 år) så slutar 50 % av dem att förvärvsarbeta enligt en finsk studie som är högst applicerbar på våra svenska förhållanden.

Visst, många gäldenärer faller bort från arbetsmarknaden av skäl som tidigare nämnts så som, psykisk och/eller fysisk sjukdom. Men ett säkert antagande är att lika många tidigare hederliga svenskar tvingas in i "kriminalitet" då vägarna till hederligt uppehåll begränsas av lagstiftning och en extremt effektiv Kronofogdemyndighet som via sitt breda register av verktyg kommer åt överskuldsattas tillgångar. Empirin och forskning visar att när ett samhälles sociala polarisering ökar så sker även en ökning av kriminalitet eftersom en bred grupp av befolkningen lämnas utan val.

Jag klandrar dem inte, jag skulle aldrig klara av att arbeta under liknande förhållande som en del av mina klienter gör, inte ens under ett år. När man genom lagstiftning och alltför effektiv indrivning driver en utsatt grupp till ökad marginalisering så kommer människor att göra vad de kan för att överleva, det ligger programmerat i vår gemensamma genetiska databank som evolutionen format under tusentals år och ingen lagstiftning förmår att rå på människans överlevnadsinstikt.

Om svartarbete anses vara ett betydande samhällsproblem som orsakar att staten går miste om miljarder i intäkter och dessutom är arbetsförhållandena många gånger otrygga och rent av farliga, så löses inte detta genom enbart lagstiftning. Lagstiftare och politiker måste se över mekanismerna som orsakar att människor tvingas in i svartarbete och en stor anledning är den strikta och otillgängliga obeståndspolitiken som inte gör hederligt arbete lönt eller ens tillräckligt för livsuppehället.

Gå in och läs följande artikel på Dagens Industri. Detta exemplifierar bara hur moralismen kring överskuldsättning bara påverkar människor i medelklassen eller lägre.

Hållbar utveckling?

I tidigare inlägg har jag diskuterat och jämfört lån & krediter med produkter som alkohol och tobak i hänseende att de alla har gemensamt att de orsakar enorm fysisk och psykisk skada för dels individen men även anhöriga och samhället. Produkter som vi vet med oss är skadliga ur ett folkhälsoperspektiv brukar i regel göras mindre tillgängliga för allmänheten genom beskattning, krav på åldersgräns och kontrollerade och certifierade centraler för inköp.

Svenskar i regel uppfattar sig själva som toleranta men även humana, vi är kända internationellt genom våra historiskt starka humanitära insatser i diverse oroliga områden i världen. Med tanke på att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder så finner jag det märkligt att vi har en sådan stark och påtaglig konservatism i frågor om moral och rättvisa som inte speglar varken tiden vi lever i eller dess villkor. Nyligen så presenterade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt ett inlägg i den offentliga debatten där hon vill se möjlighet att lagföra berusade föräldrar. Ett klokt förslag, vem kan vara för fulla föräldrar i barns närvaro?

Problemet detta medför är att vi som samhälle börjar kriminalisera beteenden som många gånger har sina rötter i sjukdom och ohälsa. Istället för att diskutera hur vi ska erbjuda både barn till berusade föräldrar och föräldrarna själva mer effektiv hjälp och vård så ska vi nu göra saken till ett polisiärt ärende där vi väljer att se extrem alkoholism som kriminellt istället för en allvarlig sjukdom som kräver helt andra instanser än rättsliga påföljder. Missförstå mig rätt, barn som far illa är aldrig acceptabelt, men hur vi bedömer dess orsaker påverkar vår moral och även rehabiliteringsmöjligheter.  

Vår moral i exempelvis överskuldsättning är många gånger inte relaterad till kausalitet (orsak) och därför blir människor marginaliserade och lämnade bakom, när vi felaktigt tillskriver och ger makt åt perifera orsaker och inte de centrala.  Svenskar köper inte hus och bilar för att medvetet misslyckas, utan deras ekonomiska risk är starkt knutet till den svenska arbetsmarknaden och finansmarknaden i övrigt. Går det dåligt för svensk industri och export (arbetsmarknanden), så speglas detta i betalningsförmågan hos individen, överskuldsättning handlar alltså i större grad om växelverkan mellan den nationella ekonomin som numera är sammanvävd med den globala ekonomin.

Svenskar litar mycket på sina banker och finansinstitut när det gäller riskbedömning och fastställandet av exempelvis boräntor och sparplaceringar (bundna eller rörliga) som ofta väljs i förhållande till det övriga ekonomiska utrymmet. Men slår bankens bedömning fel och arbetsmarknaden fallerar så står kredittagaren ensam, med all risk och utan stöd och försätts relativt snabbt i Kronofogdens åtgärder. Föreställ dig att polisen endast skulle gripa och lagföra människor som köpte narkotika och fullständigt ignorera de som sålde det, langarna, detta förhållande skulle vara otänkbart, men ändå så appliceras denna konsekvensfördelning inom obeståndspolitiken.  

 När samhällsekonomin däremot vänder så vänder den inte för alla, utan de som hamnat utanför vid tidigare kriser får helt enkelt acceptera sin situation och leva i utanförskap eftersom vi andra bedömer detta som hans eller hennes eget fel när det aldrig varit en fråga om moral utan bara om pengar. I Sverige finns det ca 1.3 miljoner människor som lever felaktigt i utanförskap för att vi bedömt deras handlade i termer av moral när det i själva verket handlar om något annat.

Pingat

Datainspektionen ska fortsätta bevaka utvecklingen?http://www.dn.se/ekonomi/inkassobolagens-kravbrev-ar-for-luddiga-1.1215803

Vad avser Kronofogden och lagstiftarna med Rehabilitering?

Professor Ian Ramsey är en av världens mest respekterade auktoriteter inom området obestånd och olika länders lagstiftning och åtgärder för behandling. Hans kunskaper om olika länders förhållningssätt till insolvens gör honom till en fantastisk samtalspartner och föreläsare. Det finns ingen exakt definition av överskuldsättning, varken i Sverige eller i många andra länder men man kan genom praxis (Kronofogdens beslut om skuldsanering) utläsa vad den tillämpande och därmed allmänt accepterade betydelsen innebär. Tillgången till skuldsanering i andra länder innebär inte att överskuldsättningen för individen ska vara permanent (15 år eller längre) som det i princip är i Sverige. I andra europeiska länder definierar man insolvens som ett mer tillfälligt tillstånd vilket ger gäldenären tillgång till diverse åtgärder betydligt snabbare.

Ett annat begrepp som sällan diskuteras i Sverige är relationen mellan fattigdom och insolvens! Kriterierna för att beviljas skuldsanering innebär i praktiken att gäldenärer i Sverige måste befinna sig på samma ekonomiska (men även sociala) nivå som socialbidragstagare. Den moraliska konservatismen har resulterat i att hundratusentals svenskar genom åren fått lida i onödan medans de genomför sin nedstigande klassresa innefattande breddandet av skuldportföljen och utökade sociala och hälsobesvär (Niemi, 2003). Insolvens i Sverige är alltså likställt med fattigdom, vilket förklarar varför så många människor i Sverige inte beviljas skuldsanering medans liv fortfarande kan räddas då lagstiftningen inte är riktad eller omfattar medelklassen som har Villa, Volvo och Vovve.

Det lustiga är att denna moraliska konservatism inte återfinns i näringslivstoppen, där högrisk affärer inom bank och finansvärlden som leder till miljardförluster och orsaka globala finansiella kriser inte leder till kännbara konsekvenser för varken beslutsfattarna eller bolagen. Eva Joly, den Norsk födda franska domaren som gjort karriär på att lagföra finansvärldens korrupta aktörer hävdar att det finns en stark och befäst social korruption i Sverige. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land i kombination med att tillträde till arbetsmarknadens finrum styrs av lojaliteter och vänskapsband vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt att granska och därmed stöta sig med de man har som arbete att granska, då det kan få sociala konsekvenser.

Tillbaka till frågan, enligt Ian Ramsey så beror tillgängligheten till skuldsanering till stor del på vilken konsumenträttslig (civila rättigheter)ställning som landets medborgare har men även på hur man definierar rehabilitering. Kronofogden och regeringen behöver i dagsläget inte definiera begreppet rehabilitering, då vi genom forskning kan tolka den praktiska och allmänt accepterade definitionen av rehabilitering och genom dessa resultat kan man också starkt ifrågasätta värdet och betydelsen av skuldsanering efter 16 års tillämpning som innebär att svenska gäldenärer måste förlora allt man värdesätter i livet innan man kan komma ifråga för rehabilitering.

Varför vissa går vidare medans andra går under?

Förra månaden var jag i Namur, Belgien där forskare och praktiker från hela Europa samlades för att diskutera överskuldsättning och olika metoder för att förhindra det. Överskuldsättning är ju inte enbart ett fenomen som drabbar svenskar utan i Europa är det även ett betydande problem. Jag fick tillfälle att prata med forskarna (Ahlström & Savemark)från Östersund vid ett par informella tillfällen och eftersom de är psykologer var jag nyfiken på hur de tänker kring varför vissa människor klarar överskuldsättning så olika. En del klienter som jag träffat har tagit situationen väldigt hårt och har svårt att se positivt på framtiden medans andra upplever det jobbigt men verkar inte bli lika pessimistiska.

Savemark berättade bland annat om Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi som studerat hur hälsa är kopplat till olika faktorer (salutogenes). Antonovsky utvecklade teorin som kallas för KASAM – Känsla av Sammanhang och menar att människor är aldrig helt friska eller helt sjuka utan att vi hela tiden rör oss mellan dessa poler, frisk och sjuk och att det är graden av KASAM som avgör vart vi befinner oss mellan frisk och sjuk. KASAM innefattar tre delkomponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Människors relation till dessa komponenter varierar och är enligt Antonovksy medfött. Kort och gott handlar det i grund och botten om huruvida överskuldsättning exempelvis kommer resultera i en patologi (sjukdom) eller inte beror på individens generella motstånds resurser eller coping förmåga.

Savemark ”spånade” vidare att varför vi i Sverige har så hög mortalitet och ohälsotal bland gäldenärer/överskuldsatta kan vara relaterat till vår inneboende rädsla för konflikt, eller starka känsla för konsensus. DN presenterade nyligen en undersökning som visade att svenskar var mest konflikträdda bland skandinaverna och vi betraktar konflikter som något negativt generellt och får därför sällan öva på att konflikter faktiskt kan vara positiva och även utveckla individer och samhället. Länder som präglas av öppna ideologiska motsättningar är som regel mer dynamiska och toleranta då människor är mer vana att hantera konflikter och motsättningar. När svenskar drabbas av något som anses vara oväntat (överskuldsättning) så blir effekten därför värre genom att vi saknar resurserna att hantera situationen i förhållande till vår omgivning.

Christian Poppe i Norge genomförde nyligen samma typ av undersökning som Ahlström & Savemark fast av norska gäldenärer som beviljats skuldsanering 2003 och där var mortaliteten 6 % under fem år medans den i Sverige var dubbelt så hög. Den starka konsensusen eller allmänna moralen och bristen på alternativa perspektiv kan allstå vara en bidragande orsak till att människor i högre grad far illa i Sverige eftersom svenska gäldenärer känner sig i högre grad isolerade och ensamma, kombinerat med det svenska samhällets låga tolerans för överskuldsättning vilket syns i lagstiftningen.

Effektiv och snabb skuldsanering för konsumenter är en demokratisk nödvändighet

I takt med att det svenska samhället liksom resten av världens ekonomiers välfärd bygger på en jämn och stadig nivå av konsumtion för att säkra arbeten och skatteintäkter till staten måste vi kunna erbjuda konsumenter som hamnat på obestånd en snabb och effektiv väg ur situationen, det är inte bara en fråga om folkhälsa och samhällsbesparingar, utan även ur ett demokratiskt perspektiv så börjar den samlade vetenskapliga empirin även redogöra för att konsumenter på obestånd är inte längre fullvärdiga samhällsmedborgare med samma demokratiska rättigheter.

I sköljvattnet av kreditmarknadens framväxt kan vi se idag att betalningsanmärkningarnas användningsområde appliceras även utanför den traditionella konsumtionsmarknaden. Forskaren Lisbeth Sandvall talar om att betalningsanmärkningarna i högre grad börjar betraktas som skötsamhetsindikatorer i allmänhet för att avgöra om exempelvis en individ är pålitlig, ärlig eller skötsam, alltså kvalitéer och aspekter som det inte är avsätt att mäta och jämförbart med att en behandlande läkare diagnosticerar patienter med ADHD efter röntgen. Dvs, det finns inget samband mellan vad röntgen visar och eventuell diagnos eftersom mätmetoden är felaktig för aktuell dysfunktion.

Dock är det en sak att påpeka detta och tyvärr en annan hur samhället faktiskt ser ut och fungerar. I en kreditmarknad så är kreditförluster oundvikliga, precis som att reducera trafikolyckorna till noll och att barn kommer fortsätta ramla och göra sig illa när de leker. Vi talar om för våra barn när de ramlat och slagit sig att det inte är farligt och vi blåser lite på det onda och kanske sätter på ett bamseplåster men så skickar vi iväg dem igen.  Det vore väl förfärligt om föräldrar runt om i landet höll sina barn borta från lekplatserna efter en olycka?

Kombinationen av betalningsanmärkningarnas vidgade användningsområde med offentlighetsprincipen utgör samtidigt ett rejält demokratiskt hot för alla de människor som finns i dessa register. Förutom att i princip vara fullständigt avstängd från kreditmarknaden så oroar sig svenska gäldenärer över att de inte ska kunna få arbete eller även bli avskedade från arbetet. En del människor som jag träffat har också fått lämna föreningsuppdrag efter att andra medlemmar uppmärksammat att de haft ekonomiska problem eftersom de inte anses vara pålitliga. Livsutrymmet begränsas starkt för människor på obestånd och vi ser en allt större population växa fram i Sverige som närmast kan beskrivas och tituleras som 2:a klassens medborgare, man blir inte bara avstängd från finansiella tjänster, man blir även socialt utsatt och utstött.

Kollegor runt om i Europa förfasar sig när jag berättar om att i Sverige kan alla få reda på allt om alla, men speciellt betalningsanmärkningarnas öppenhet för den breda massan och att det är så enkelt att ta reda på detta, vi kan spionera på varandra anonymt och via exempelvis olika tjänster på nätet. Vi försvarar oss med att vi måste veta vem vi gör affärer med? Använd säkra betalningsalternativ istället.

Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund menar att det finns en stark konsensus dimension i Sverige och detta tar sig även i uttryck i vår obeståndspolitik då vi gärna distanserar oss från de som inte beter sig som man bör och man kan även se detta på aggressiva nätkommentarer som följer uppmärksammade artiklar om obestånd. Anonyma människor reagerar med stor ilska över de som misslyckas och vill att de ska lida än mer. Savemark ser detta i högre grad som ett uttryck och ventilerade för dessa människors egna rädslor, de kommer i kontakt med något som orsakar fruktan och stark rädsla, nämligen att hamna på obestånd själva och då agerar många med aggression och inte rationellt menar han. Vi upprätthåller konsensus tänkandet genom att kraftfullt rätta alla andra i ledet, eller distansera oss från dem (guilty by association), utan att reflektera över varför vi gör detta. Vi är själva presumtiva offer och agerar våra egna - och andras poliser för det vi försöker upprätthålla, istället för att skapa en levande och vital demokrati med plats för alla. En alltför stark konsensus kan i sig själv utgöra ett hot mot demokratin säger Savemark.

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.

Skulder och ohälsa i jämlika Sverige

Jag tänkte utveckla detta med sambandet mellan skulder och ohälsa och varför det är viktigt att insatser kommer i rätt tid och inte efter 15-25 år eller ännu längre. Alla vet och förstår att skulder och kronisk brist på pengar skapar stress hos vilken familj eller individ som helst. När man hela tiden måste göra avvägningar mellan olika prioriteringar, såsom att betala en viss räkning kontra att laga en tand som orsakar värk, eller köpa vinterkläder till barnen alternativt betala månadens elräkning. Bara att man måste prioritera är en källa till stor vånda och stress.

Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.

Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.

På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.

Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?

DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?

Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.

Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?

Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.

Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.

En obekväm sanning

De flesta insatta i ämnet känner säkert redan till detta men goda argument tål att upprepas ;-) I ett konsumtionssamhälle är kreditförluster oundvikliga. Precis som ett bilburet land kommer att drabbas av trafikolyckor, det är ofrånkomligt och en del av vad vi måste alla acceptera och inse. Föreställ dig att du eller en anhörig råkar ut för en trafikolycka och när räddningspersonalen väl är på plats så ställer de ett antal frågor innan de påbörjar räddningsarbetet. De vill veta varför olyckan uppstod, var det en bil inblandad i incidenten eller flera? Pratade man i telefon eller skickade ett SMS när olyckan inträffade? Körde man fört fort, etc? Tänk om alla dessa saker hade en bäring på huruvida du skulle få akuthjälp eller inte?

En av de absolut största problemen inom svensk obeståndspolitik är att det alltid ska diskuteras i vilken grad gäldenären kan belastas för sin situation eller inte? Det förekommer inslag av påtagligt moraliserande där alla andra argument försvinner. Frågar vi cancer patienten om de använt Microvågsugnen för mycket, eller om individer med nedsatt njurfunktion ska nekas vård på grund av eventuell alkoholkonsumtion? Hjälp, vård och rehabilitering ska inte tillgänglighetsprövas efter godtycke och moral.

Varför överskuldsättning uppstår är som forskarna (Savemark & Ahlström, Mittuniversitetet Östersund) poängterar en, icke-fråga. Det är som att jämföra med global uppvärmning, det räcker inte med att konstatera att temperaturen ökar i haven, vi måste veta vems fel det är innan åtgärder införs. Överskuldsättning förekommer i alla länder i världen, precis som cancer, bilolyckor och andra beteenden som ett resultat av konstruerade miljöer.

Man skulle kunna till och med kunna hävda att svenska politiker och lagstiftare, genom nuvarande tillämpning som Kronofogden applicerar möjliggör den socioekonomiska marginalisering människor emellan och till och med ökar polarisering mellan olika grupper då skuldsanering som metod är så otillgängligt.

Kronofogden slår sig på bröstet och hävdar att fler och fler sökanden beviljas, 8 av 10? Konstigt, jag som arbetar som Budget och Skuldrådgivare upplevar att 1 av 10 blir beviljande? Varför marknadsför Kronofogden skuldsanering som ett lyckat och framgångsrikt koncept när de själva inte har en aning om det faktiskt är på det sättet?

Tillbaka till moraliserandet och hur det praktiskt fungerar med skuldsanering (benådning). Varför behöver Kronofogden vid ansökan ha reda på en massa information som inte är av betydelse för skulderna? Varför behöver man fråga gäldenärer om sjukdomar, utbildningsnivå, osv? Jo, för att skuldsanering i Sverige är inte behovsanpassat efter objektiva grunder, utan man tillämpar en kvasiprognos på 10-15 år och predicerar människors inkomster (detta kan inte äns beteendevetare göra). Andra argument som skuldtyp, uppkomst, väger tyngre jämfört med att rehabilitera människor.

Tänk om sjukvården och andra samhällsnyttiga tjänster omgärdades av samma moralism vid utnyttjadet av dem, då skulle nog fler människor i Sverige nekas operationer, sjukgymanstik och högkostandsskydd vid apoteket. Alla gör vi fel, vi är människor, vi krockar, vi har olyckor och vi blir sjuka, men att tillgången till hjälp och rehabilitering ska prövas efter vems fel saker är, ja då ska det vara så i alla samhällsfunktioner eller inga!

Som jag ser det vore det fantastiskt om Kronofogden upphörde med sina "hemliga" bedömningar vid skuldsaneringsgranskandet där olika kriterier ställs mot varandra, men ingen vet hur de rangordnas eller viktas. Alla krav utom ett kan vara uppfyllda om då går det hela stöpet. Tänk om högkostnadskyddet på apoteket fungerade på samma sätt?

Nej, enkla och tydliga riktlinjer behövs utan möjlighet att handläggare på Kronofogden ska behöva göra moraliska och subjektiva bedömningar. Skuldsanering och kraven för dem ska vara lika tydliga och enkla att förstå och bedöma för enskilda individer som det är för enskilda individer att bedöma sina chanser till vård apparaten i övrigt.

Lån & Krediter

När tillräckligt många människor börjar fara illa av "missbrukandet" av lätt tillgängliga tjänster så har staten ett ansvar att gå in och bygga barriärer som skyddar medborgarna från potentiellt farliga produkter. Alkohol, tobak och farmaceutiska preparat är exempel på några produkter som omges av stringenta regler och som inte är lätttillgänliga för den breda allmänheten. Alkohol säljs på statliga systembolaget endast till personer som är över 21 år och alla tobaksprodukter är försedda med skräckinjagande info, "rökning dödar".

Mattias Savemark forskare vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterar att ca 1.5 - 2 miljon människor påverkas av överskuldsättning i Sverige. Om lån & krediter har samma potentiella harmfulla effekt på sikt som 20-30 års ackumelerad rökning eller alkohol konsumtion så är det nödvändigt att staten går in och skapar skyddande barriärer. Det finns forskning som visar att samhällets alkohol konsumtion ökar när alkoholen blir mer lätt tillgänglig och som en konsekvens påverkar folkhälsan negativt.

Richard Ahlström & Mattias Savemark (Mittuniversitetet)  argumenterar för att lån & krediter kan ha samma harmfulla effekter på den svenska folkhälsan på sikt, fast potentiellt ännu värre då det inte finns några fungerade behandlingar eller ännu utvecklade metoder för att fånga upp dessa individer till skillnad mot alkohol. Som praktiker kan jag se att skuldsanering inte fungerar eller beviljas till dem som fortfarande har möjlighet att komma tillbaka i livet. Det finns inget skydd eller fallnät för dessa människor och de är många nu. Deras blotta antal gör att man inte kan prata om slarv eller obetänksamheter längre.

Om man tillämpande samma syn på lån & krediter, dvs att baksidan av dessa produkter är att de är potentiellt farliga för folkhälsan på sikt så har staten samma ansvar att reglera och separera oss från dessa produkter, eller i alla fall att konstruera säkerhetslösningar som fungerar. På samma sätt som vi i Sverige förlitar oss på att staten renar vårt dricksvatten (förhindrar kolera och andra sjukdomar), eller byggandet av säkrare vägar för att lindra effekten av kollisioner och därmed olycker med dödlig utgång.

Under 100 år har bilolyckerna med dödlig utgång drastiskt reducerats, medans ohälsotalet hos gäldenärer ökat, man kan konstatera att det är ingen förändring hos folks beteende som ligger bakom denna förändring, snarare än förändring i den konstruerade världen som vi lever i. Bilar byggs säkrare med noggranna krocktester, likaså vägarna vi kör på och däcken vi använder. För 100 år sedan fanns inte lånmarknaden på samma sätt idag och därmed var det inte ett problem för folkhälsan.

Dagens Industri

Forskning om obestånd i Sverige

Som kommunal Budget och skuldrådgivare i en mellanstor stad träffar jag dagligen människor som jag inte kan hjälpa. De flesta som besöker mig är skuldtyngda sedan åratal tillbaka och i åratal har jag inte kunnat erbjuda dem handfast hjälp. Jag kan hjälpa dem med skuldsaneringsansökningar, men det är få av mina klienter som beviljas det pga att de är för unga. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterade redan i april 2010 (Dagens Industri) efter genomgång av 10 års skuldsaneringsbeviljanden att medelåldern bland de som beviljas är skyhög, dvs skuldsanering är i princip bara tillgängligt för blivande pensionärer eller befintliga pensionärer.

Sverige har enligt OECD (2007) de striktaste tillämpningsreglerna för skuldsanering och vi hamnar bara ännu längre efter hela tiden. Lettland hade före i år ingen lagstiftning inom området, men efter den finansiella härdsmältan i baltikum (där svenska banker hade en framträdande roll) har de nu infört en lagstiftning där man ska kunna bli skuldfri som kortast inom ett år och som längst inom 3 år.

Efter 16 år av skuldsaneringslagen kan vi tack vare forskningen (Mattias Savemark & Richard Ahlström, MIUN Östersund) konstatera att gäldenärer i Sverige både är sjukare än genomsnittet och dessutom har en högre dödlighet. Kort och gott, hälsa och välmående är inte jämnt fördelat i landet som marknadsför sig som jämnlikhetens paradis. Medellivslängden blir längre, men inte för alla. I Sverige är hälsa och möjligheten till ett långt liv ett klassfråga, detta är 2010 och inte 1710.

Problemet som jag ser det är att forskningen alltid är i framkant, de beskriver konsekvenser och utfallet av hur samhället fungerar men politikerna som bestämmer implementerar inte detta eller visar upp förvånansvärt lite empati i frågan. Beatrice Ask säger att det måste råda balans i frågan, är det balans om människor dör och ohälsotalen ökar på bekostnad av att banker och finansinstitut ska ha mer inflytande? Hur kan man som svensk politiker överhuvudtaget sälja och svika svenska medborgares rättigheter till förmån för storbolagen?

Kronofogden har jag mycket kontakt med i mitt jobb och de flesta som arbetar med skuldsanering upplever situationen mycket jobbig just nu efter HD domen där CSN fick det fastställt att 15 års framtida insolvens inte är tillräckligt för att beviljas skuldsanering. Detta för en 40 +  ensamstående kvinna med två barn som redan varit överskuldsatt i två decennier. Hon kommer att ha varit överskuldsatt i närmare 40 år när hon är färdig, är det balans och rättvisa?

Richard Ahlström och Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund håller just nu på att utvärdera skuldsaneringslagens eventuella rehabiliterande effekt och det ser dystert ut. 15 % av de som beviljas dör, ytterligare 10 % får nya skulder under skuldsaneringsperioden (95 % av dessa nya skulder är statliga). Summa summarum, 25 % av de som beviljas skuldsanering misslyckas genom att dö eller få nya skulder pga att de utmäts så hårt att det finns inga marginaler för oförutsedda livshändelser.

De som klarar sig är förstörda efter i snitt 20-25 år som överskuldsatta att de lever isolerade och kan inte bryta sitt invanda mönster och dessutom redan så pass sjuka att de har inte långt kvar till graven, men de slipper ju iaf dö med skulderna, det är ju alltid nåt. Vad är lösningen? Ja så länge politiker som Jan Ertsborn och Beatrice Ask har förmågan att se samma problem men bedömer orsakerna så skitt olika så händer inget. Jan Ertsborn, riksdagsledamot och expert inom insolvens med många år av praktisk erfarenhet inom området som konkursförvaltare (advokat) och Beatrice Ask, justistieminister utan varken juridisk examen eller kompetens inom området.

Vem jobbar Ask för? Är det för dig som medborgare eller är det för storbolagen? Hur kan någon svensk medborgare oavsett bakgrund ställa sig negativ till utökandet av civila rättigheter för svenska medborgare kontra inskränkningar i dem såsom Ask föreslår? Beatrice Asks ologiska slutsats av Jan Ertsborns omfattande utredning visar att hon är korrupt, köpt av finanssverige. Hon arbetar och representerar varken dig, mig eller någon annan vanlig människa. Moderaterna är finansvärldens tysta marionetter, men tills dess så fortsätter vi undersåtar att dö i det tysta och lida, medans forskare kan beskriva och bevara våra livsöden till kommande generationer.