Varför vissa går vidare medans andra går under?

Förra månaden var jag i Namur, Belgien där forskare och praktiker från hela Europa samlades för att diskutera överskuldsättning och olika metoder för att förhindra det. Överskuldsättning är ju inte enbart ett fenomen som drabbar svenskar utan i Europa är det även ett betydande problem. Jag fick tillfälle att prata med forskarna (Ahlström & Savemark)från Östersund vid ett par informella tillfällen och eftersom de är psykologer var jag nyfiken på hur de tänker kring varför vissa människor klarar överskuldsättning så olika. En del klienter som jag träffat har tagit situationen väldigt hårt och har svårt att se positivt på framtiden medans andra upplever det jobbigt men verkar inte bli lika pessimistiska.

Savemark berättade bland annat om Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi som studerat hur hälsa är kopplat till olika faktorer (salutogenes). Antonovsky utvecklade teorin som kallas för KASAM – Känsla av Sammanhang och menar att människor är aldrig helt friska eller helt sjuka utan att vi hela tiden rör oss mellan dessa poler, frisk och sjuk och att det är graden av KASAM som avgör vart vi befinner oss mellan frisk och sjuk. KASAM innefattar tre delkomponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Människors relation till dessa komponenter varierar och är enligt Antonovksy medfött. Kort och gott handlar det i grund och botten om huruvida överskuldsättning exempelvis kommer resultera i en patologi (sjukdom) eller inte beror på individens generella motstånds resurser eller coping förmåga.

Savemark ”spånade” vidare att varför vi i Sverige har så hög mortalitet och ohälsotal bland gäldenärer/överskuldsatta kan vara relaterat till vår inneboende rädsla för konflikt, eller starka känsla för konsensus. DN presenterade nyligen en undersökning som visade att svenskar var mest konflikträdda bland skandinaverna och vi betraktar konflikter som något negativt generellt och får därför sällan öva på att konflikter faktiskt kan vara positiva och även utveckla individer och samhället. Länder som präglas av öppna ideologiska motsättningar är som regel mer dynamiska och toleranta då människor är mer vana att hantera konflikter och motsättningar. När svenskar drabbas av något som anses vara oväntat (överskuldsättning) så blir effekten därför värre genom att vi saknar resurserna att hantera situationen i förhållande till vår omgivning.

Christian Poppe i Norge genomförde nyligen samma typ av undersökning som Ahlström & Savemark fast av norska gäldenärer som beviljats skuldsanering 2003 och där var mortaliteten 6 % under fem år medans den i Sverige var dubbelt så hög. Den starka konsensusen eller allmänna moralen och bristen på alternativa perspektiv kan allstå vara en bidragande orsak till att människor i högre grad far illa i Sverige eftersom svenska gäldenärer känner sig i högre grad isolerade och ensamma, kombinerat med det svenska samhällets låga tolerans för överskuldsättning vilket syns i lagstiftningen.

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.

DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?

Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.

Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?

Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.

Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.

Lån & Krediter

När tillräckligt många människor börjar fara illa av "missbrukandet" av lätt tillgängliga tjänster så har staten ett ansvar att gå in och bygga barriärer som skyddar medborgarna från potentiellt farliga produkter. Alkohol, tobak och farmaceutiska preparat är exempel på några produkter som omges av stringenta regler och som inte är lätttillgänliga för den breda allmänheten. Alkohol säljs på statliga systembolaget endast till personer som är över 21 år och alla tobaksprodukter är försedda med skräckinjagande info, "rökning dödar".

Mattias Savemark forskare vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterar att ca 1.5 - 2 miljon människor påverkas av överskuldsättning i Sverige. Om lån & krediter har samma potentiella harmfulla effekt på sikt som 20-30 års ackumelerad rökning eller alkohol konsumtion så är det nödvändigt att staten går in och skapar skyddande barriärer. Det finns forskning som visar att samhällets alkohol konsumtion ökar när alkoholen blir mer lätt tillgänglig och som en konsekvens påverkar folkhälsan negativt.

Richard Ahlström & Mattias Savemark (Mittuniversitetet)  argumenterar för att lån & krediter kan ha samma harmfulla effekter på den svenska folkhälsan på sikt, fast potentiellt ännu värre då det inte finns några fungerade behandlingar eller ännu utvecklade metoder för att fånga upp dessa individer till skillnad mot alkohol. Som praktiker kan jag se att skuldsanering inte fungerar eller beviljas till dem som fortfarande har möjlighet att komma tillbaka i livet. Det finns inget skydd eller fallnät för dessa människor och de är många nu. Deras blotta antal gör att man inte kan prata om slarv eller obetänksamheter längre.

Om man tillämpande samma syn på lån & krediter, dvs att baksidan av dessa produkter är att de är potentiellt farliga för folkhälsan på sikt så har staten samma ansvar att reglera och separera oss från dessa produkter, eller i alla fall att konstruera säkerhetslösningar som fungerar. På samma sätt som vi i Sverige förlitar oss på att staten renar vårt dricksvatten (förhindrar kolera och andra sjukdomar), eller byggandet av säkrare vägar för att lindra effekten av kollisioner och därmed olycker med dödlig utgång.

Under 100 år har bilolyckerna med dödlig utgång drastiskt reducerats, medans ohälsotalet hos gäldenärer ökat, man kan konstatera att det är ingen förändring hos folks beteende som ligger bakom denna förändring, snarare än förändring i den konstruerade världen som vi lever i. Bilar byggs säkrare med noggranna krocktester, likaså vägarna vi kör på och däcken vi använder. För 100 år sedan fanns inte lånmarknaden på samma sätt idag och därmed var det inte ett problem för folkhälsan.

Dagens Industri

Forskning om obestånd i Sverige

Som kommunal Budget och skuldrådgivare i en mellanstor stad träffar jag dagligen människor som jag inte kan hjälpa. De flesta som besöker mig är skuldtyngda sedan åratal tillbaka och i åratal har jag inte kunnat erbjuda dem handfast hjälp. Jag kan hjälpa dem med skuldsaneringsansökningar, men det är få av mina klienter som beviljas det pga att de är för unga. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterade redan i april 2010 (Dagens Industri) efter genomgång av 10 års skuldsaneringsbeviljanden att medelåldern bland de som beviljas är skyhög, dvs skuldsanering är i princip bara tillgängligt för blivande pensionärer eller befintliga pensionärer.

Sverige har enligt OECD (2007) de striktaste tillämpningsreglerna för skuldsanering och vi hamnar bara ännu längre efter hela tiden. Lettland hade före i år ingen lagstiftning inom området, men efter den finansiella härdsmältan i baltikum (där svenska banker hade en framträdande roll) har de nu infört en lagstiftning där man ska kunna bli skuldfri som kortast inom ett år och som längst inom 3 år.

Efter 16 år av skuldsaneringslagen kan vi tack vare forskningen (Mattias Savemark & Richard Ahlström, MIUN Östersund) konstatera att gäldenärer i Sverige både är sjukare än genomsnittet och dessutom har en högre dödlighet. Kort och gott, hälsa och välmående är inte jämnt fördelat i landet som marknadsför sig som jämnlikhetens paradis. Medellivslängden blir längre, men inte för alla. I Sverige är hälsa och möjligheten till ett långt liv ett klassfråga, detta är 2010 och inte 1710.

Problemet som jag ser det är att forskningen alltid är i framkant, de beskriver konsekvenser och utfallet av hur samhället fungerar men politikerna som bestämmer implementerar inte detta eller visar upp förvånansvärt lite empati i frågan. Beatrice Ask säger att det måste råda balans i frågan, är det balans om människor dör och ohälsotalen ökar på bekostnad av att banker och finansinstitut ska ha mer inflytande? Hur kan man som svensk politiker överhuvudtaget sälja och svika svenska medborgares rättigheter till förmån för storbolagen?

Kronofogden har jag mycket kontakt med i mitt jobb och de flesta som arbetar med skuldsanering upplever situationen mycket jobbig just nu efter HD domen där CSN fick det fastställt att 15 års framtida insolvens inte är tillräckligt för att beviljas skuldsanering. Detta för en 40 +  ensamstående kvinna med två barn som redan varit överskuldsatt i två decennier. Hon kommer att ha varit överskuldsatt i närmare 40 år när hon är färdig, är det balans och rättvisa?

Richard Ahlström och Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund håller just nu på att utvärdera skuldsaneringslagens eventuella rehabiliterande effekt och det ser dystert ut. 15 % av de som beviljas dör, ytterligare 10 % får nya skulder under skuldsaneringsperioden (95 % av dessa nya skulder är statliga). Summa summarum, 25 % av de som beviljas skuldsanering misslyckas genom att dö eller få nya skulder pga att de utmäts så hårt att det finns inga marginaler för oförutsedda livshändelser.

De som klarar sig är förstörda efter i snitt 20-25 år som överskuldsatta att de lever isolerade och kan inte bryta sitt invanda mönster och dessutom redan så pass sjuka att de har inte långt kvar till graven, men de slipper ju iaf dö med skulderna, det är ju alltid nåt. Vad är lösningen? Ja så länge politiker som Jan Ertsborn och Beatrice Ask har förmågan att se samma problem men bedömer orsakerna så skitt olika så händer inget. Jan Ertsborn, riksdagsledamot och expert inom insolvens med många år av praktisk erfarenhet inom området som konkursförvaltare (advokat) och Beatrice Ask, justistieminister utan varken juridisk examen eller kompetens inom området.

Vem jobbar Ask för? Är det för dig som medborgare eller är det för storbolagen? Hur kan någon svensk medborgare oavsett bakgrund ställa sig negativ till utökandet av civila rättigheter för svenska medborgare kontra inskränkningar i dem såsom Ask föreslår? Beatrice Asks ologiska slutsats av Jan Ertsborns omfattande utredning visar att hon är korrupt, köpt av finanssverige. Hon arbetar och representerar varken dig, mig eller någon annan vanlig människa. Moderaterna är finansvärldens tysta marionetter, men tills dess så fortsätter vi undersåtar att dö i det tysta och lida, medans forskare kan beskriva och bevara våra livsöden till kommande generationer.