Varför vissa går vidare medans andra går under?

Förra månaden var jag i Namur, Belgien där forskare och praktiker från hela Europa samlades för att diskutera överskuldsättning och olika metoder för att förhindra det. Överskuldsättning är ju inte enbart ett fenomen som drabbar svenskar utan i Europa är det även ett betydande problem. Jag fick tillfälle att prata med forskarna (Ahlström & Savemark)från Östersund vid ett par informella tillfällen och eftersom de är psykologer var jag nyfiken på hur de tänker kring varför vissa människor klarar överskuldsättning så olika. En del klienter som jag träffat har tagit situationen väldigt hårt och har svårt att se positivt på framtiden medans andra upplever det jobbigt men verkar inte bli lika pessimistiska.

Savemark berättade bland annat om Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi som studerat hur hälsa är kopplat till olika faktorer (salutogenes). Antonovsky utvecklade teorin som kallas för KASAM – Känsla av Sammanhang och menar att människor är aldrig helt friska eller helt sjuka utan att vi hela tiden rör oss mellan dessa poler, frisk och sjuk och att det är graden av KASAM som avgör vart vi befinner oss mellan frisk och sjuk. KASAM innefattar tre delkomponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Människors relation till dessa komponenter varierar och är enligt Antonovksy medfött. Kort och gott handlar det i grund och botten om huruvida överskuldsättning exempelvis kommer resultera i en patologi (sjukdom) eller inte beror på individens generella motstånds resurser eller coping förmåga.

Savemark ”spånade” vidare att varför vi i Sverige har så hög mortalitet och ohälsotal bland gäldenärer/överskuldsatta kan vara relaterat till vår inneboende rädsla för konflikt, eller starka känsla för konsensus. DN presenterade nyligen en undersökning som visade att svenskar var mest konflikträdda bland skandinaverna och vi betraktar konflikter som något negativt generellt och får därför sällan öva på att konflikter faktiskt kan vara positiva och även utveckla individer och samhället. Länder som präglas av öppna ideologiska motsättningar är som regel mer dynamiska och toleranta då människor är mer vana att hantera konflikter och motsättningar. När svenskar drabbas av något som anses vara oväntat (överskuldsättning) så blir effekten därför värre genom att vi saknar resurserna att hantera situationen i förhållande till vår omgivning.

Christian Poppe i Norge genomförde nyligen samma typ av undersökning som Ahlström & Savemark fast av norska gäldenärer som beviljats skuldsanering 2003 och där var mortaliteten 6 % under fem år medans den i Sverige var dubbelt så hög. Den starka konsensusen eller allmänna moralen och bristen på alternativa perspektiv kan allstå vara en bidragande orsak till att människor i högre grad far illa i Sverige eftersom svenska gäldenärer känner sig i högre grad isolerade och ensamma, kombinerat med det svenska samhällets låga tolerans för överskuldsättning vilket syns i lagstiftningen.

Effektiv och snabb skuldsanering för konsumenter är en demokratisk nödvändighet

I takt med att det svenska samhället liksom resten av världens ekonomiers välfärd bygger på en jämn och stadig nivå av konsumtion för att säkra arbeten och skatteintäkter till staten måste vi kunna erbjuda konsumenter som hamnat på obestånd en snabb och effektiv väg ur situationen, det är inte bara en fråga om folkhälsa och samhällsbesparingar, utan även ur ett demokratiskt perspektiv så börjar den samlade vetenskapliga empirin även redogöra för att konsumenter på obestånd är inte längre fullvärdiga samhällsmedborgare med samma demokratiska rättigheter.

I sköljvattnet av kreditmarknadens framväxt kan vi se idag att betalningsanmärkningarnas användningsområde appliceras även utanför den traditionella konsumtionsmarknaden. Forskaren Lisbeth Sandvall talar om att betalningsanmärkningarna i högre grad börjar betraktas som skötsamhetsindikatorer i allmänhet för att avgöra om exempelvis en individ är pålitlig, ärlig eller skötsam, alltså kvalitéer och aspekter som det inte är avsätt att mäta och jämförbart med att en behandlande läkare diagnosticerar patienter med ADHD efter röntgen. Dvs, det finns inget samband mellan vad röntgen visar och eventuell diagnos eftersom mätmetoden är felaktig för aktuell dysfunktion.

Dock är det en sak att påpeka detta och tyvärr en annan hur samhället faktiskt ser ut och fungerar. I en kreditmarknad så är kreditförluster oundvikliga, precis som att reducera trafikolyckorna till noll och att barn kommer fortsätta ramla och göra sig illa när de leker. Vi talar om för våra barn när de ramlat och slagit sig att det inte är farligt och vi blåser lite på det onda och kanske sätter på ett bamseplåster men så skickar vi iväg dem igen.  Det vore väl förfärligt om föräldrar runt om i landet höll sina barn borta från lekplatserna efter en olycka?

Kombinationen av betalningsanmärkningarnas vidgade användningsområde med offentlighetsprincipen utgör samtidigt ett rejält demokratiskt hot för alla de människor som finns i dessa register. Förutom att i princip vara fullständigt avstängd från kreditmarknaden så oroar sig svenska gäldenärer över att de inte ska kunna få arbete eller även bli avskedade från arbetet. En del människor som jag träffat har också fått lämna föreningsuppdrag efter att andra medlemmar uppmärksammat att de haft ekonomiska problem eftersom de inte anses vara pålitliga. Livsutrymmet begränsas starkt för människor på obestånd och vi ser en allt större population växa fram i Sverige som närmast kan beskrivas och tituleras som 2:a klassens medborgare, man blir inte bara avstängd från finansiella tjänster, man blir även socialt utsatt och utstött.

Kollegor runt om i Europa förfasar sig när jag berättar om att i Sverige kan alla få reda på allt om alla, men speciellt betalningsanmärkningarnas öppenhet för den breda massan och att det är så enkelt att ta reda på detta, vi kan spionera på varandra anonymt och via exempelvis olika tjänster på nätet. Vi försvarar oss med att vi måste veta vem vi gör affärer med? Använd säkra betalningsalternativ istället.

Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund menar att det finns en stark konsensus dimension i Sverige och detta tar sig även i uttryck i vår obeståndspolitik då vi gärna distanserar oss från de som inte beter sig som man bör och man kan även se detta på aggressiva nätkommentarer som följer uppmärksammade artiklar om obestånd. Anonyma människor reagerar med stor ilska över de som misslyckas och vill att de ska lida än mer. Savemark ser detta i högre grad som ett uttryck och ventilerade för dessa människors egna rädslor, de kommer i kontakt med något som orsakar fruktan och stark rädsla, nämligen att hamna på obestånd själva och då agerar många med aggression och inte rationellt menar han. Vi upprätthåller konsensus tänkandet genom att kraftfullt rätta alla andra i ledet, eller distansera oss från dem (guilty by association), utan att reflektera över varför vi gör detta. Vi är själva presumtiva offer och agerar våra egna - och andras poliser för det vi försöker upprätthålla, istället för att skapa en levande och vital demokrati med plats för alla. En alltför stark konsensus kan i sig själv utgöra ett hot mot demokratin säger Savemark.