Sjukvården gynnar höginkomsttagare

SvD publicerar idag en artikel där två forskare, professor Anell och Gerdtham diskuterar hur sjukvårdens tillgänglighet i Sverige i hög grad påverkas av vårdtagarens inkomst. Primärvården utnyttjas av låginkomsttagare och specialistsjukvården frekventeras av höginkomsttagare. Man menar på att det är primärvården i Sverige som är underutvecklad både kompetensmässigt och resursmässigt och de med en högre inkomst väljer andra alternativ.

Samtidigt menar författarna att hälsan är relativt jämnt distribuerad bland befolkningen jämfört med andra länder, samtidigt är det bara USA och Portugal bland OECD länderna som har en större socioekonomisk snedfördelning bland vårdtagarnas läkarbesök. Flera rapporter visar att hälsa och mortalitet bland den svenska befolkningen är ojämnt fördelad vid jämförelse med andra EU länder och detta inte enbart beror på hur offentliga finanser sprids i vårdapparaten.

Det finns ett antal svenska och internationella forskningspublikationer som visar på hur hälsofördelningen bland den svenska befolkningen inte är jämt fördelad men även att Sverige ligger relativt långt ner på listan när man jämfört olika nordiska och EU länder och hur forskarna i SvD ändå konkluderar att den svenska vården är inte tillgänglig i samma utsträckning för alla utan att påverka folkhälsan är märkligt och en besynnerlig slutsats.

Hållbar utveckling?

I tidigare inlägg har jag diskuterat och jämfört lån & krediter med produkter som alkohol och tobak i hänseende att de alla har gemensamt att de orsakar enorm fysisk och psykisk skada för dels individen men även anhöriga och samhället. Produkter som vi vet med oss är skadliga ur ett folkhälsoperspektiv brukar i regel göras mindre tillgängliga för allmänheten genom beskattning, krav på åldersgräns och kontrollerade och certifierade centraler för inköp.

Svenskar i regel uppfattar sig själva som toleranta men även humana, vi är kända internationellt genom våra historiskt starka humanitära insatser i diverse oroliga områden i världen. Med tanke på att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder så finner jag det märkligt att vi har en sådan stark och påtaglig konservatism i frågor om moral och rättvisa som inte speglar varken tiden vi lever i eller dess villkor. Nyligen så presenterade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt ett inlägg i den offentliga debatten där hon vill se möjlighet att lagföra berusade föräldrar. Ett klokt förslag, vem kan vara för fulla föräldrar i barns närvaro?

Problemet detta medför är att vi som samhälle börjar kriminalisera beteenden som många gånger har sina rötter i sjukdom och ohälsa. Istället för att diskutera hur vi ska erbjuda både barn till berusade föräldrar och föräldrarna själva mer effektiv hjälp och vård så ska vi nu göra saken till ett polisiärt ärende där vi väljer att se extrem alkoholism som kriminellt istället för en allvarlig sjukdom som kräver helt andra instanser än rättsliga påföljder. Missförstå mig rätt, barn som far illa är aldrig acceptabelt, men hur vi bedömer dess orsaker påverkar vår moral och även rehabiliteringsmöjligheter.  

Vår moral i exempelvis överskuldsättning är många gånger inte relaterad till kausalitet (orsak) och därför blir människor marginaliserade och lämnade bakom, när vi felaktigt tillskriver och ger makt åt perifera orsaker och inte de centrala.  Svenskar köper inte hus och bilar för att medvetet misslyckas, utan deras ekonomiska risk är starkt knutet till den svenska arbetsmarknaden och finansmarknaden i övrigt. Går det dåligt för svensk industri och export (arbetsmarknanden), så speglas detta i betalningsförmågan hos individen, överskuldsättning handlar alltså i större grad om växelverkan mellan den nationella ekonomin som numera är sammanvävd med den globala ekonomin.

Svenskar litar mycket på sina banker och finansinstitut när det gäller riskbedömning och fastställandet av exempelvis boräntor och sparplaceringar (bundna eller rörliga) som ofta väljs i förhållande till det övriga ekonomiska utrymmet. Men slår bankens bedömning fel och arbetsmarknaden fallerar så står kredittagaren ensam, med all risk och utan stöd och försätts relativt snabbt i Kronofogdens åtgärder. Föreställ dig att polisen endast skulle gripa och lagföra människor som köpte narkotika och fullständigt ignorera de som sålde det, langarna, detta förhållande skulle vara otänkbart, men ändå så appliceras denna konsekvensfördelning inom obeståndspolitiken.  

 När samhällsekonomin däremot vänder så vänder den inte för alla, utan de som hamnat utanför vid tidigare kriser får helt enkelt acceptera sin situation och leva i utanförskap eftersom vi andra bedömer detta som hans eller hennes eget fel när det aldrig varit en fråga om moral utan bara om pengar. I Sverige finns det ca 1.3 miljoner människor som lever felaktigt i utanförskap för att vi bedömt deras handlade i termer av moral när det i själva verket handlar om något annat.

Pingat

Skulder och ohälsa i jämlika Sverige

Jag tänkte utveckla detta med sambandet mellan skulder och ohälsa och varför det är viktigt att insatser kommer i rätt tid och inte efter 15-25 år eller ännu längre. Alla vet och förstår att skulder och kronisk brist på pengar skapar stress hos vilken familj eller individ som helst. När man hela tiden måste göra avvägningar mellan olika prioriteringar, såsom att betala en viss räkning kontra att laga en tand som orsakar värk, eller köpa vinterkläder till barnen alternativt betala månadens elräkning. Bara att man måste prioritera är en källa till stor vånda och stress.

Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.

Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.

På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.

Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?

DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?

Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.

Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?

Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.

Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.