"Inom överskådlig framtid"

Den 9 februari 2011 sände radioprogrammet plånboken en intervju med Beatrice Ask och Jan Ertsborn med anledning att riksdagen ska behandla lagförslaget om ändringar i skuldsaneringslagen under mars månad. Innan intervjun påbörjades fick olika aktörer komma till tals, bland annat Kronofogdens chef för skuldsaneringsärenden, Anna-Carin Gustafsson Åström. Hon var kritisk till att regeringen inte förtydligat begreppt "inom överskådlig framtid" som med HD's prejudicerade dom i oktober 2010 innebär att gäldenärer ska acceptera minst 15 år på existensminimum innan man kan ansöka och få skuldsanering beviljat.

Under intervjun menade Ask att man inhämtat åsikter från remissinstanserna, hon nämde bankföreningen och Svensk inkasso och CSN som de tyngsta aktörerna för regeringens ställningstagande medans Erstborn förklarade att hans utredning stöds av budget och skuldrådgivare runt om i landet, men även av Konsumentverket och självaste Kronofogden. Det är tydligt att trots Beatrice Ask pratar om intressen som måste balanseras mellan gäldenär och borgenär så lutar ändå vågskålen kraftigt mot borgenärsintresset för Ask och den moderata regeringen.

Ask blir märkbart obekväm vid konkreta frågor om vilka förbättringar som den eventuell nya lagen kommer att innebära och menar att redan idag så skulle 100 000 svenskar kunna få skuldsanering om de bara sökte. Det är inte lätt att hålla sig för skratt eller gråt när man lyssnar på justitieministerns statiska förklaringar av hur verkligheten för överskuldsatta svenskar ser ut. Från ett priviligerat perspektiv är det oftast svårt att förstå svårigheterna som drabbar vanliga människor och livsvilkoren de ställs inför.

Ask avsäger sig egentligen politiskt ansvar för utformningen av den nya lagen och menar att det är remissinstanserna som format den. Så nu vet vi varför Sverige väljer att behålla begreppet "inom överskådlig framtid", dels för att bank- och inkassoföreningen bestämt det, men också för att det är alldeles för lukrativt för att ändra till en kortare eller tidsbegränsad period som Ertsborn föreslår. Allt prat om att snabbare och enklare skuldsanering skulle leda till dyrare lån och försvårande för lån är just det, prat. Bankerna säljer idag sina "dåliga" fordringar för 10 - 15 % och drar av det mot rörelseintäkterna, så det skulle inte bli annorlunda. Den enda skillanden är att inkassobranschen inte längre skulle kunna trakaserra och mjölka sina kunder i decennier och tjäna stora pengar på att köpa avskrivna skulder till "mellan - rea" priser.

Sverige har de strängaste insolvenslagarna bland OECD länderna, men Ask väljer ändå att inte se det från det perspektivet. Vi intalar oss att allt är bra och tryggt i landet lagom tills debatten hamnar i kvällsöppet och tills dess att uppdrag granskning gör ett reportage om eländet. Ramaskrik från yrkeskårer (BUS) och myndigheter (Konsumentverket & Kronofogden) samt etablerad forskning väger ju inte lika tungt som Ask remissinstanser och hur skulle det egentligen kunna bli annorlunda med det förfarandet? Att bankföreningen och inkassoföreningen är motvilliga till eventuella lättnader är väl självklart. Har ni någonsin hört Vin & Sprit AB kräva strängare lagstiftning för att komma tillrätta med folkhälsoproblem orsakade av alkaholkonsumtion eller Swedish Match som nu lanserar snus som ett sunt alternativ till rökning?

Vi behöver en modernare trygghet

Kronofogdens nuvarande ställning i det svenska samhället har anor som går tillbaka många hundra år i tiden. Utsökningsbalken från 1734, utsökningslagen från 1877, landstatsreformen från 1917 och förstatligandet av verksamheten 1965 är exempel på dels hur gammal myndigheten i sig är, men också på hur föråldrat och illa anpassat Kronofogden och stora delar av deras regelverk är för att möta nuvarande verklighet och behov.

Dagens Kronofogdemyndighet styrs i stora delar av ett regelverk som inte bara är uråldrigt och kvarlämnor efter en annan tid, många av våra lagar är gamla och vi förkastar dem inte för den sakens skull. Men vår syn på demokrati och jämställdhet är inte densamma som den var för varken 30, 50 eller 100 år sedan, ännu mindre för 300 år sedan. Hur vi kan som samhälle låta oss i dagens moderna samhälle styras utifrån ett regelverk byggd på moralism och konservatism från en annan tidsanda, byggd för ett annat samhälle och folk, är för mig en inte bara en gåta utan högst oacceptabelt.

Gäldenärer i Sverige ska inte behandlas år 2010 som de gjorde 1734 eller 1917. Vi accepterar inte att möjligheter till arbete, lika lön och utbildning i vårt samhälle styrs av kön, status eller sexualitet  längre, därför har vi nu en mängd diskrimineringslagar som knappast fanns 1734 eller ens 1917. Utmätningslagen som kom till 1917 var aldrig tänkt att appliceras eller utnyttjas i dagens snabba och globala kredit och konsumtionssamhälle. Stora delar, alltför stora delar av den svenska insolvenslagstiftningen har sitt ursprung i ett samhälle som inte längre finns kvar, vi styrs inte längre av samma värderingar eller moral, men trots detta tvingas dagens svenska gäldenärer utsättas för antik och förlegad lagstiftning, utförd av en "modern" Kronofogdemyndighet, präglad av historiska moral - och könsuppfattningar.

Risken för att misslyckas är stor

I dagens kredit – och konsumtionsmarknad kan man inte längre räkna med att sunt bondförnuft ska vara en garanti för att kredit och finansbolag erbjuder just dig riktade tjänster efter din förmåga och dina behov. Fler och fler företag, inklusive stormarknader tjänar nu alltmer pengar, inte på de traditionella produkterna utan på finansieringsalternativen i sig som många konsumenter använder för att köpa produkter. Köper du en soffa, eller tv på avbetalning eller kredit, så har du inte bara köpt en vara utan två, dels produkten i sig, men även den finansiella tjänsten som möjliggör att du kan lämna butiken omedelbart med varan.  

Det är inte längre enbart traditionella banker som säljer krediter och lån, utan de senaste åren har flera aktörer dykt upp med olika nischade inriktningar. Gemensamt är dock att verksamheten för utlåning och krediter i allt högre takt flyttas över till internet. Bolagen hävdar att det är kundens behov som styr utvecklingen och att det är mer kostnadseffektivt att erbjuda tjänster via internet. Faran med att alltfler transaktioner och affärer sker på internet är att konsumenter inte får tillräckligt med information om varken riskmomenten eller villkoren som följer med. GE Money bank marknadsför sina krediter och tjänster med, ”låna på dina villkor”.

På deras hemsida kan man enkelt ansöka om lån på upp till 350 000 kronor (utan säkerhet) och kunden uppmanas att göra det själv för då får man rabatt. Genom att inte ta kontakt med banken och därmed bli slippa bli upplyst om lånets alla moment (risker) så får man en rabatt på uppläggningsavgiften?  Man marknadsför krediten med ”det är ditt lån och du bestämmer”, men är detta verkligen rättvisande?

Konsumentverket behöver arbeta hårdare för att stärka konsumenternas ställning genom att exempelvis se till att finansbolag lämnar ifrån sig en generell kredit information/upplysning som beskriver produkten och bägges ansvar, innan avtal kan undertecknas. GE Money bank säger på sin hemsida att man lämnar besked om kredit inom några minuter, hur kan detta vara tillräckligt för att göra en ordentlig analys av låntagarens betalningsförmåga, inte bara nu men även 12 år framöver?  Hastigheten och analysen som görs vid kreditbedömningar lämnar mycket att önska och de professionella aktörernas systematiska slarv borde återspeglas när krediten sägs upp. Kronofogden borde som regel analysera om kredit och finansbolagen säkerställt låntagarens betalningsförmåga vid tiden då lånet beviljades. Visar analysen på brister i kreditbedömning från långivarens sida så bör minst halva beloppet förfalla.

Bankväsendet borde som regel ändra sin egen attityd och visa en större tolerans mot konsumenter som har tillfälligt nedsatt betalningsförmåga då tillfällig respit kan vara skillnaden mellan framgång eller undergång för den enskilde. Detta kräver att bankväsendet ändrar sin strategi från kortsiktiga vinster till förmån för ett fåtal aktieägare, ett perspektiv som innebär att en kris avlöser en annan, utan att man återgår till att skapa samhällsvärde för sina kunder genom att erbjuda reella tjänster som inte baseras på spekulation.

Varför budskapet inte når fram!

Kronofogdens, Finansinspektionens och Konsumentverkets välmenande råd om KPC (Koll På Cashen) nödvändigheten att hålla koll på utgifter och inkomster samt vilka fördelar det får ur ett hälsoperspektiv och livskvalité perspektiv når inte fram, i alla fall inte till de som budskapet mest riktar sig till. Forskare menar istället att dessa "goda råd" tvärtom förstärker de skillnader som finns.

Över hela jorden syns samma mönster, desto bättre socioekonomisk positionering man har desto större är chansen att man får leva ett långt och hälsosamt liv. Även i förhållandesvis jämlika Sverige är detta sanning som Folkhälsoinstitutet nyligen kunde konstatera i sin rapport. Högre socioekonomisk status möjliggör bättre kost, grönsaker, frukt samt tillgång till friskvård (gymkort och dylikt) vilket naturligtvis leder till att de har i högre grad bättre hälsa än de som har lägre socioekonomisk status. Kvinnor från medelklassen och uppåt gör oftare hälsokontroller vilket leder till att eventuell problem upptäcks i tid (bröstcancer) jämfört med deras fattigare medsystrar.

Varför ser det ut så här? Varför bryr sig inte alla om vad läkare och myndigheter som Kronofogden och Konsumentverket säger? Budskapen i sig är ju enkla och det krävs ingen högre utbildning för att begripa dem. Individer i med lägre socioekonomisk status har en tendens att vara mer pessimistiska än andra, säger Hugo Westerlund, docent och chef för enheten epidemiologi vid stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, med hänvisning till undersökningar som har visat detta. Dessutom tror de oftare att slumpen avgör liv och hälsa – att det spelar mindre roll vad man själv gör – och lägger relativt stor vikt vid nuet snarare än framtiden.

Men detta förklarar inte de underliggande orsakerna till beteendet, Varför skulle pessimism, tron på slumpen och ett korttidsperspektiv finnas oftare hos människor med låg socioekonomisk status än hos dem med hög?"
Det finns  en matematisk modell över fattigdomens moment 22 utifrån tre antaganden, enligt Iain Ramsey, den som står längst ned på samhällsstegen lever under mer utsatta förhållanden, där riskerna i miljön antingen är verkliga eller upplevda.

Dessa förhållanden motverkar positiva effekter av att leva sunt och gör därmed människor mindre benägna att lägga tid, kraft och pengar på att ändra sin livsstil. Resultatet blir ännu sämre hälsoförutsättningar i en ond cirkel.

Därför är det ingen större poäng att bara komma med allmänna käcka och kloka budskap, om samhället vill att folkhälsoklyftorna ska minska. Det är de redan privilegierade som i första hand tar till sig råden, eftersom de har mer att vinna på en sundare livsstil, relativt sett, enligt forskningen.

Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor!

Kronofogden har lanserat en ny hemsida, där man har försökt inkludera kända variabler (notera dock att styrkan i dessa variablers eventuella bidrag är okänd) som kan leda till överskuldsättning. Det är alltså ett test som Kronofogden lanserat där man får svara på olika frågor, bland annat sitt förhållande till pengar.

Testet håller lika hög kvalite som Aftonbladets relationstester så är du en flitig användare av tabloid enkäter så kör på. Problemet med detta test och KPC är att Kronofogden upprätthåller synen och visionen att överskuldsättning är relaterat till svenska konsumenters kunskapsnivå om ekonomi och sparande. Kloka, sunda ekonomiska beslut leder alltså inte till överskuldsättning? Nej, detta är fel. Forskning visar att ett lands relativa överskuldsättning inte har att göra med kunskap och utbildning, genom att Kronofogden och Konsumentverket bara fokuserar på denna enda attribut (kunskap) som orsak så cementeras uppfattningen om att överskuldsättning beror på individers okunskap och slarv och de behöver uppfostras vid den svarta tavlan (lyxfällan). Bara rubriken, "Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor", saknar trovärdighet liksom testet i övrigt.

Kanske är det så att praktikerna inte lyckas förmå att överbygga kunskapsklyftorna mellan forskning och tillämpning? Men om så är fallet, har vi ju sett det genom historien, tusentals måste lida, skadas och dö innan tämligen enkla lösningar faller på plats. USA införde inte bälteslagen förrän 1968 och Sverige först 1971 (fram och baksäte), innan dessa lagar kom till, dog massor i trafiken, många helt i onödan.

Kronofogden orsakar skilsmässor?

Enligt en undersökning som Nordea låtit göra bråkar mer än hälften av alla svenska par om ekonomin och ekonomin är troligtvis en av de största anledningarna till att relationer och äktenskaps avslutas enligt en TNS Gallup undersökning från 2007. I relationer där bara den ene partnern är överskuldsatt så tillämpar Kronofogden ett synsätt från gamla medeltiden, nämligen "paria". En person som är "paria" sprider sitt tillstånd, likt "pesten", till alla närstående som får axla ett betydande ekonomiskt ansvar för den överskuldsatta bara på grund av sin relation till den överskuldsatte.

Det är inte svårt att föreställa sig att Kronofogdens syn på överskuldsatta orsakar stress och vånda i många familjer och även den utökade familjen, med svärföräldrar som kanske måste rycka in. Att göra andra människor solidariskt betalningsansvariga för överskuldsatta enbart för att de väljer att leva tillsammans och är kära visar att överskuldsättning som fenomen sprider sig likt ett virus, genom kontakt och beröring. Skilsmässostatistiken i Sverige är relativt hög och ett säkert antagande är att Kronofogden i många fall är orsaken till den spruckna familjelyckan.

Jag har också sett att många familjer pressas hårt av Kronofogdens syn på gäldenärer, att till slut så hamnar den andre partnern på obestånd också, men även svärföräldrar och andra släktingar som har klivit in och försökt ta ett större ansvar. Budskapet är enkelt, öppna inte dörren för överskuldsatta, även om du är kär.

Många skuldsatta i Skåne

Konsumentverket och Kronofogden ska nu uppmärksamma faktumet att alltfler konsumenter skuldsätts i Skåne enligt pressrealesen på Konsumentverkets hemsida. Margareta Lindberg, Konsumentverket pratar om vikten att kommunerna satsar på det förebyggande arbetet så att kommunerna kan spara pengar genom att reducera utbetalningar för försörjningstöd?

Vilket förebyggande arbete menar man? Hur kan en väl fungerade Budget - och skuldrådgivning bidra till att minska antalet evighetsgäldenärer när vi inte har de rätta verktygen? Ska vi fortsätta prata debit och kredit med överskuldsatta och moralisera om vikten av en budget? Vad är vår funktion som Budget - och skuldrådgivare i ett samhälle där vi inte har några som helst resurser eller metoder för att göra verklig skillnad?

Koll på Cashen - En förolämpning mot Konsumenter

Konsumentverket, Kronofogden och Finansinspektionen har tillsammans tagit fram ett utbildningsmaterial som heter KPC (Koll på Cashen), och det riktar sig framförallt till gymnasieungdomar i ett syfte att höja kunskapen om privatekonomi och vem kan vara emot en sådan sak?

Forskning visar däremot att konsumenters kunskap om ekonomi inte är relaterad till fenomenet överskuldsättning, enligt professor Ian Ramsey så finns det inga studier som visar att intensiva utbildningskampanjer bidrar till att stävja överskuldsättning, tvärtom kan det göra att fokus dras till annat. Professor Ramsey sa vid ett föredrag förra månaden, "jag som är så välutbildad begår fortfarande dumma ekonomiska misstag". Utbildning och kampanjer är inget substitut för lagstiftning inom området.

Vart är Konsumentverket, Finansinspektionens och Kronofogdens kampanjer för alla evighetsgäldenärer, vart finns de konkreta "smarta" lösningarna för att ta sig ur den sitsen för de som redan är där? KPC visar att man från myndigheters håll resignerat inför alla evighetsgäldenärer eftersom det inte finns några kampanjer eller material riktad till denna grupp.

Rökning minskade först bland befolkningen när skarpare/tydligare lagstiftning inom området kom som förbjöd rökning på en offentliga platser, samtidigt som många arbetsgivare erbjöd friskvårdsbidrag (belöningar) och gratis nikotintugummi. Överskuldsättning är relativt enkelt att lösa om det finns en politisk vilja att lösa det, men jag uppmuntrar svenska myndigheter att sluta håna gäldenärer genom banaliteter som KPC.

Dags att rycka undan finans-sveriges snuttefilt

Trots att banker och finansinstitut kan komma till staten och politiker för att få diverse "hjälppaket" när marknadsekonomin upplever en hicka eller en långvarig förkylning så tillämpar inte finansvärlden detta synsätt på sina egna kunder, dvs konsumenterna, du och jag.

Hamnar vi på obestånd finns inga räddningspaket eller fallskärmar beredda att utlösa, tvärtom så belastas vi med restriktioner och sanktioner av borgenärskollektivets snuttefilt, Kronofogden. Banker och finansbolag ska gång på gång räddas av svenska skattebetalare och vi ska även hjälpa andra EU länder när deras ekonomi trasslar, för vi förstår vikten på ett mikro - och makroekonomiskt perspektiv vilka konsekvenser det får annars. Överskuldsättning drabbar inte banker och finansbolag på samma sätt som det gör mot enskilda konsumenter och deras familjer. I bankvärlden finns inget personligt ansvar när riskerna blivit för höga och minusresultaten rullar in, utan likt meteorologer pratar man i abstrakta termer om marknadsvindar och andra olyckliga omständigheter som orsaker.

En kris leder bara till en annan för i bank och finansvärlden belönas man för att ta höga risker, det ligger i deras natur att tjäna så mycket pengar som det går, men man straffas inte när det går dåligt för att riskerna varit orimliga, då går man bara vidare inom organisationen eller hoppar till nästa uppdrag. Eftersom detta med hög risk är kutym inom branschen finns det sällan någon att peka finger på eftersom det är ett systemfel, alla inblandade är ansvariga. Banker och finansbolag får ta stora, enorma risker men vet att staten löser ut dem om det går dåligt utan krav på utredning eller ansvarskrävande. Konsumenternas riskförhållande är detsamma men konsekvensen för oss är en helt annan eftersom finanssverige har snuttefilten Kronofogden som finns där, väntande om det skulle gå fel.

Ingela

I torsdags så ringde en man till mig angående sin åldersstigna mor som vi kallar för Ingela. Ingela är 87 år gammal och lider av Alzheimers sedan 9 år. Sedan hennes man gick bort har Ingela haft en god man som ser över hennes ekonomi och ser till att räkningarna blir betalda.

Sonen ringde mig då han under ett besök hos sin mor såg ett besked om utmätning från Kronofogden inkommit med anledning av att TV-licensen har förfallit de senaste halvåret. Ingela har bott i denna bostad i 47 år och hon vill avsluta sitt liv där, speciellt med tanke på att hon lider av demens och behöver trygghet. Ingela är dessutom synnedsatt till 85 % och hör mycket dåligt, så min tanke är, hur gick denna delgivning till?

Jag ringde den gode mannen och frågade hur det ligger till och varför tv licensen inte betalats och han sa att han varit sjukskriven en längre tid och inte har haft möjlighet. Nästa samtal gick till Kronofogden och den unga tjejen förklarade att bostaden ska utmätas enligt beslut. Alla viktiga variabler angående vem Ingela är saknas i Kronofogdens system, de vet inte att hon varken är dement eller har en god man. Vi har ett uppdrag och det ska slutföras, oavsett konsekvenser.  Ingela har blivit delgiven både ansökan om betalningsföreläggande och att besked om att bostaden ska utmätas fastän hon är dement, blind och nästan döv och rimligtvis inte vet varför någon besöker henne för att två minuter efter besöket glömma bort att hon haft besök.

Svenska gäldenärer och terrorister

Tidningen HD skriver idag om att ca 500 000 människor i Sverige saknar en ekonomisk buffert och att sparandet inte är en prioritetet när vardagsekonomin inte går ihop. Ett nyktert konstaterade som ingen egentligen blir klok på och jag kan undra var någonstans nyhetesvärdet ligger? Kan det vara att fattiga inte sparar i lika hög grad som väbärgade?  I så fall borde journalisten belönas med något slags pris då man har kombinerat antalet skuldsatta i Kronofogdens register med de som inte har en buffert. Hur kan de ha en buffert när de ligger under utmätning hos Kronofogden?

Jag pratade med en kollega i USA i veckan som ryggade till när han fick höra om Kronofogden i Sverige och dess resurser och diverse verktyg för att hjälpa borgenärer. Han gjorde genast liknelser med Department of Homeland Security och NSA (National Security Agency) och även FBI som är de enda myndigheterna i USA som kan frysa konton och övriga tillgångar utan domstolsbeslut. Men dessa myndigheter jagar inte överskuldsatta utan terrorister och andra samhällsfientliga individer.

Amerikanska IRS (Skatteverket) måste ha domstolsbeslut innan de kan frysa tillgångar på konton och de bryr sig endast om skatteskulder och inget annat. Men den regelbundna övervakningen av gäldenärer och deras tillgångar som Kronfogden sysslar med, visar ju att den svenska staten litar inte på medborgarna, iaf inte de socialt marginaliserade. Kronofogden är inte en polisiär myndighet i den bemärkelsen, men förutom avsaknaden av skjutvapen har de samma breda övervakningssystem  på svenska gäldenärer som amerikanska myndigheter tillämpar på terroristbekämpning.

Jag hade även kontakt med en man på CSN, veckan innan denna angående ett ärende för en av mina klienter som söker skuldsanering. Handläggaren på CSN var lyrisk över faktumet att man spenderar stora pengar och resurser på att utveckla allt mer sofistikerade metoder och system för att komma åt skuldsatta. Precis detta har jag hört från Kronofogden vid flera tillfällen, en slags berusande glädje över att utveckla avancerade och kostsamma system för att komma åt vad? Vem är det som slagit dessa personer/myndigheter i huvudet att evighetsgäldenärer har en skattkista dold och att det är bara en fråga om utvecklandet av rätt system eller process för att hitta eller komma åt den? När det inte finns pengar så spelar det ingen roll hur mycket de utvecklar system och processer. Det är detta tänket som är fel, att myndigheter utgår från att överskuldsatta inte vill göra rätt för sig utan måste tvinga dem genom övervakning och tvång.

Det finns en viss liknelse i hur Amerikanska anti-terrorist myndigheter profilerar sig i jakten på terrorister och hur Kronofogden och numera även statliga CSN raljerar inför media om jakten på överskuldsatta både i Sverige och utomlands. Likt terrorister ska de inte komma undan och det ska inte finnas någon fristad i världen där de ska känna sig trygga. CSN arbetar intensivt och spenderar mycket pengar på personal och processapplikationer för att bredda antalet samarbetspartners utomlands, liksom Kronofogden och inkassoindustrin. Det är inte konstigt att rehabiliteringsperspektivet faller i glömska när fokus ligger på annat.

Hållbar utveckling?

I tidigare inlägg har jag diskuterat och jämfört lån & krediter med produkter som alkohol och tobak i hänseende att de alla har gemensamt att de orsakar enorm fysisk och psykisk skada för dels individen men även anhöriga och samhället. Produkter som vi vet med oss är skadliga ur ett folkhälsoperspektiv brukar i regel göras mindre tillgängliga för allmänheten genom beskattning, krav på åldersgräns och kontrollerade och certifierade centraler för inköp.

Svenskar i regel uppfattar sig själva som toleranta men även humana, vi är kända internationellt genom våra historiskt starka humanitära insatser i diverse oroliga områden i världen. Med tanke på att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder så finner jag det märkligt att vi har en sådan stark och påtaglig konservatism i frågor om moral och rättvisa som inte speglar varken tiden vi lever i eller dess villkor. Nyligen så presenterade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt ett inlägg i den offentliga debatten där hon vill se möjlighet att lagföra berusade föräldrar. Ett klokt förslag, vem kan vara för fulla föräldrar i barns närvaro?

Problemet detta medför är att vi som samhälle börjar kriminalisera beteenden som många gånger har sina rötter i sjukdom och ohälsa. Istället för att diskutera hur vi ska erbjuda både barn till berusade föräldrar och föräldrarna själva mer effektiv hjälp och vård så ska vi nu göra saken till ett polisiärt ärende där vi väljer att se extrem alkoholism som kriminellt istället för en allvarlig sjukdom som kräver helt andra instanser än rättsliga påföljder. Missförstå mig rätt, barn som far illa är aldrig acceptabelt, men hur vi bedömer dess orsaker påverkar vår moral och även rehabiliteringsmöjligheter.  

Vår moral i exempelvis överskuldsättning är många gånger inte relaterad till kausalitet (orsak) och därför blir människor marginaliserade och lämnade bakom, när vi felaktigt tillskriver och ger makt åt perifera orsaker och inte de centrala.  Svenskar köper inte hus och bilar för att medvetet misslyckas, utan deras ekonomiska risk är starkt knutet till den svenska arbetsmarknaden och finansmarknaden i övrigt. Går det dåligt för svensk industri och export (arbetsmarknanden), så speglas detta i betalningsförmågan hos individen, överskuldsättning handlar alltså i större grad om växelverkan mellan den nationella ekonomin som numera är sammanvävd med den globala ekonomin.

Svenskar litar mycket på sina banker och finansinstitut när det gäller riskbedömning och fastställandet av exempelvis boräntor och sparplaceringar (bundna eller rörliga) som ofta väljs i förhållande till det övriga ekonomiska utrymmet. Men slår bankens bedömning fel och arbetsmarknaden fallerar så står kredittagaren ensam, med all risk och utan stöd och försätts relativt snabbt i Kronofogdens åtgärder. Föreställ dig att polisen endast skulle gripa och lagföra människor som köpte narkotika och fullständigt ignorera de som sålde det, langarna, detta förhållande skulle vara otänkbart, men ändå så appliceras denna konsekvensfördelning inom obeståndspolitiken.  

 När samhällsekonomin däremot vänder så vänder den inte för alla, utan de som hamnat utanför vid tidigare kriser får helt enkelt acceptera sin situation och leva i utanförskap eftersom vi andra bedömer detta som hans eller hennes eget fel när det aldrig varit en fråga om moral utan bara om pengar. I Sverige finns det ca 1.3 miljoner människor som lever felaktigt i utanförskap för att vi bedömt deras handlade i termer av moral när det i själva verket handlar om något annat.

Pingat

Vad avser Kronofogden och lagstiftarna med Rehabilitering?

Professor Ian Ramsey är en av världens mest respekterade auktoriteter inom området obestånd och olika länders lagstiftning och åtgärder för behandling. Hans kunskaper om olika länders förhållningssätt till insolvens gör honom till en fantastisk samtalspartner och föreläsare. Det finns ingen exakt definition av överskuldsättning, varken i Sverige eller i många andra länder men man kan genom praxis (Kronofogdens beslut om skuldsanering) utläsa vad den tillämpande och därmed allmänt accepterade betydelsen innebär. Tillgången till skuldsanering i andra länder innebär inte att överskuldsättningen för individen ska vara permanent (15 år eller längre) som det i princip är i Sverige. I andra europeiska länder definierar man insolvens som ett mer tillfälligt tillstånd vilket ger gäldenären tillgång till diverse åtgärder betydligt snabbare.

Ett annat begrepp som sällan diskuteras i Sverige är relationen mellan fattigdom och insolvens! Kriterierna för att beviljas skuldsanering innebär i praktiken att gäldenärer i Sverige måste befinna sig på samma ekonomiska (men även sociala) nivå som socialbidragstagare. Den moraliska konservatismen har resulterat i att hundratusentals svenskar genom åren fått lida i onödan medans de genomför sin nedstigande klassresa innefattande breddandet av skuldportföljen och utökade sociala och hälsobesvär (Niemi, 2003). Insolvens i Sverige är alltså likställt med fattigdom, vilket förklarar varför så många människor i Sverige inte beviljas skuldsanering medans liv fortfarande kan räddas då lagstiftningen inte är riktad eller omfattar medelklassen som har Villa, Volvo och Vovve.

Det lustiga är att denna moraliska konservatism inte återfinns i näringslivstoppen, där högrisk affärer inom bank och finansvärlden som leder till miljardförluster och orsaka globala finansiella kriser inte leder till kännbara konsekvenser för varken beslutsfattarna eller bolagen. Eva Joly, den Norsk födda franska domaren som gjort karriär på att lagföra finansvärldens korrupta aktörer hävdar att det finns en stark och befäst social korruption i Sverige. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land i kombination med att tillträde till arbetsmarknadens finrum styrs av lojaliteter och vänskapsband vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt att granska och därmed stöta sig med de man har som arbete att granska, då det kan få sociala konsekvenser.

Tillbaka till frågan, enligt Ian Ramsey så beror tillgängligheten till skuldsanering till stor del på vilken konsumenträttslig (civila rättigheter)ställning som landets medborgare har men även på hur man definierar rehabilitering. Kronofogden och regeringen behöver i dagsläget inte definiera begreppet rehabilitering, då vi genom forskning kan tolka den praktiska och allmänt accepterade definitionen av rehabilitering och genom dessa resultat kan man också starkt ifrågasätta värdet och betydelsen av skuldsanering efter 16 års tillämpning som innebär att svenska gäldenärer måste förlora allt man värdesätter i livet innan man kan komma ifråga för rehabilitering.

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.

DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?

Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.

Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?

Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.

Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.