Risken för att misslyckas är stor

I dagens kredit – och konsumtionsmarknad kan man inte längre räkna med att sunt bondförnuft ska vara en garanti för att kredit och finansbolag erbjuder just dig riktade tjänster efter din förmåga och dina behov. Fler och fler företag, inklusive stormarknader tjänar nu alltmer pengar, inte på de traditionella produkterna utan på finansieringsalternativen i sig som många konsumenter använder för att köpa produkter. Köper du en soffa, eller tv på avbetalning eller kredit, så har du inte bara köpt en vara utan två, dels produkten i sig, men även den finansiella tjänsten som möjliggör att du kan lämna butiken omedelbart med varan.  

Det är inte längre enbart traditionella banker som säljer krediter och lån, utan de senaste åren har flera aktörer dykt upp med olika nischade inriktningar. Gemensamt är dock att verksamheten för utlåning och krediter i allt högre takt flyttas över till internet. Bolagen hävdar att det är kundens behov som styr utvecklingen och att det är mer kostnadseffektivt att erbjuda tjänster via internet. Faran med att alltfler transaktioner och affärer sker på internet är att konsumenter inte får tillräckligt med information om varken riskmomenten eller villkoren som följer med. GE Money bank marknadsför sina krediter och tjänster med, ”låna på dina villkor”.

På deras hemsida kan man enkelt ansöka om lån på upp till 350 000 kronor (utan säkerhet) och kunden uppmanas att göra det själv för då får man rabatt. Genom att inte ta kontakt med banken och därmed bli slippa bli upplyst om lånets alla moment (risker) så får man en rabatt på uppläggningsavgiften?  Man marknadsför krediten med ”det är ditt lån och du bestämmer”, men är detta verkligen rättvisande?

Konsumentverket behöver arbeta hårdare för att stärka konsumenternas ställning genom att exempelvis se till att finansbolag lämnar ifrån sig en generell kredit information/upplysning som beskriver produkten och bägges ansvar, innan avtal kan undertecknas. GE Money bank säger på sin hemsida att man lämnar besked om kredit inom några minuter, hur kan detta vara tillräckligt för att göra en ordentlig analys av låntagarens betalningsförmåga, inte bara nu men även 12 år framöver?  Hastigheten och analysen som görs vid kreditbedömningar lämnar mycket att önska och de professionella aktörernas systematiska slarv borde återspeglas när krediten sägs upp. Kronofogden borde som regel analysera om kredit och finansbolagen säkerställt låntagarens betalningsförmåga vid tiden då lånet beviljades. Visar analysen på brister i kreditbedömning från långivarens sida så bör minst halva beloppet förfalla.

Bankväsendet borde som regel ändra sin egen attityd och visa en större tolerans mot konsumenter som har tillfälligt nedsatt betalningsförmåga då tillfällig respit kan vara skillnaden mellan framgång eller undergång för den enskilde. Detta kräver att bankväsendet ändrar sin strategi från kortsiktiga vinster till förmån för ett fåtal aktieägare, ett perspektiv som innebär att en kris avlöser en annan, utan att man återgår till att skapa samhällsvärde för sina kunder genom att erbjuda reella tjänster som inte baseras på spekulation.

Effektiv och snabb skuldsanering för konsumenter är en demokratisk nödvändighet

I takt med att det svenska samhället liksom resten av världens ekonomiers välfärd bygger på en jämn och stadig nivå av konsumtion för att säkra arbeten och skatteintäkter till staten måste vi kunna erbjuda konsumenter som hamnat på obestånd en snabb och effektiv väg ur situationen, det är inte bara en fråga om folkhälsa och samhällsbesparingar, utan även ur ett demokratiskt perspektiv så börjar den samlade vetenskapliga empirin även redogöra för att konsumenter på obestånd är inte längre fullvärdiga samhällsmedborgare med samma demokratiska rättigheter.

I sköljvattnet av kreditmarknadens framväxt kan vi se idag att betalningsanmärkningarnas användningsområde appliceras även utanför den traditionella konsumtionsmarknaden. Forskaren Lisbeth Sandvall talar om att betalningsanmärkningarna i högre grad börjar betraktas som skötsamhetsindikatorer i allmänhet för att avgöra om exempelvis en individ är pålitlig, ärlig eller skötsam, alltså kvalitéer och aspekter som det inte är avsätt att mäta och jämförbart med att en behandlande läkare diagnosticerar patienter med ADHD efter röntgen. Dvs, det finns inget samband mellan vad röntgen visar och eventuell diagnos eftersom mätmetoden är felaktig för aktuell dysfunktion.

Dock är det en sak att påpeka detta och tyvärr en annan hur samhället faktiskt ser ut och fungerar. I en kreditmarknad så är kreditförluster oundvikliga, precis som att reducera trafikolyckorna till noll och att barn kommer fortsätta ramla och göra sig illa när de leker. Vi talar om för våra barn när de ramlat och slagit sig att det inte är farligt och vi blåser lite på det onda och kanske sätter på ett bamseplåster men så skickar vi iväg dem igen.  Det vore väl förfärligt om föräldrar runt om i landet höll sina barn borta från lekplatserna efter en olycka?

Kombinationen av betalningsanmärkningarnas vidgade användningsområde med offentlighetsprincipen utgör samtidigt ett rejält demokratiskt hot för alla de människor som finns i dessa register. Förutom att i princip vara fullständigt avstängd från kreditmarknaden så oroar sig svenska gäldenärer över att de inte ska kunna få arbete eller även bli avskedade från arbetet. En del människor som jag träffat har också fått lämna föreningsuppdrag efter att andra medlemmar uppmärksammat att de haft ekonomiska problem eftersom de inte anses vara pålitliga. Livsutrymmet begränsas starkt för människor på obestånd och vi ser en allt större population växa fram i Sverige som närmast kan beskrivas och tituleras som 2:a klassens medborgare, man blir inte bara avstängd från finansiella tjänster, man blir även socialt utsatt och utstött.

Kollegor runt om i Europa förfasar sig när jag berättar om att i Sverige kan alla få reda på allt om alla, men speciellt betalningsanmärkningarnas öppenhet för den breda massan och att det är så enkelt att ta reda på detta, vi kan spionera på varandra anonymt och via exempelvis olika tjänster på nätet. Vi försvarar oss med att vi måste veta vem vi gör affärer med? Använd säkra betalningsalternativ istället.

Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund menar att det finns en stark konsensus dimension i Sverige och detta tar sig även i uttryck i vår obeståndspolitik då vi gärna distanserar oss från de som inte beter sig som man bör och man kan även se detta på aggressiva nätkommentarer som följer uppmärksammade artiklar om obestånd. Anonyma människor reagerar med stor ilska över de som misslyckas och vill att de ska lida än mer. Savemark ser detta i högre grad som ett uttryck och ventilerade för dessa människors egna rädslor, de kommer i kontakt med något som orsakar fruktan och stark rädsla, nämligen att hamna på obestånd själva och då agerar många med aggression och inte rationellt menar han. Vi upprätthåller konsensus tänkandet genom att kraftfullt rätta alla andra i ledet, eller distansera oss från dem (guilty by association), utan att reflektera över varför vi gör detta. Vi är själva presumtiva offer och agerar våra egna - och andras poliser för det vi försöker upprätthålla, istället för att skapa en levande och vital demokrati med plats för alla. En alltför stark konsensus kan i sig själv utgöra ett hot mot demokratin säger Savemark.

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.