Tidningen HD skriver idag om att ca 500 000 människor i Sverige saknar en ekonomisk buffert och att sparandet inte är en prioritetet när vardagsekonomin inte går ihop. Ett nyktert konstaterade som ingen egentligen blir klok på och jag kan undra var någonstans nyhetesvärdet ligger? Kan det vara att fattiga inte sparar i lika hög grad som väbärgade? I så fall borde journalisten belönas med något slags pris då man har kombinerat antalet skuldsatta i Kronofogdens register med de som inte har en buffert. Hur kan de ha en buffert när de ligger under utmätning hos Kronofogden?
Jag pratade med en kollega i USA i veckan som ryggade till när han fick höra om Kronofogden i Sverige och dess resurser och diverse verktyg för att hjälpa borgenärer. Han gjorde genast liknelser med Department of Homeland Security och NSA (National Security Agency) och även FBI som är de enda myndigheterna i USA som kan frysa konton och övriga tillgångar utan domstolsbeslut. Men dessa myndigheter jagar inte överskuldsatta utan terrorister och andra samhällsfientliga individer.
Amerikanska IRS (Skatteverket) måste ha domstolsbeslut innan de kan frysa tillgångar på konton och de bryr sig endast om skatteskulder och inget annat. Men den regelbundna övervakningen av gäldenärer och deras tillgångar som Kronfogden sysslar med, visar ju att den svenska staten litar inte på medborgarna, iaf inte de socialt marginaliserade. Kronofogden är inte en polisiär myndighet i den bemärkelsen, men förutom avsaknaden av skjutvapen har de samma breda övervakningssystem på svenska gäldenärer som amerikanska myndigheter tillämpar på terroristbekämpning.
Jag hade även kontakt med en man på CSN, veckan innan denna angående ett ärende för en av mina klienter som söker skuldsanering. Handläggaren på CSN var lyrisk över faktumet att man spenderar stora pengar och resurser på att utveckla allt mer sofistikerade metoder och system för att komma åt skuldsatta. Precis detta har jag hört från Kronofogden vid flera tillfällen, en slags berusande glädje över att utveckla avancerade och kostsamma system för att komma åt vad? Vem är det som slagit dessa personer/myndigheter i huvudet att evighetsgäldenärer har en skattkista dold och att det är bara en fråga om utvecklandet av rätt system eller process för att hitta eller komma åt den? När det inte finns pengar så spelar det ingen roll hur mycket de utvecklar system och processer. Det är detta tänket som är fel, att myndigheter utgår från att överskuldsatta inte vill göra rätt för sig utan måste tvinga dem genom övervakning och tvång.
Det finns en viss liknelse i hur Amerikanska anti-terrorist myndigheter profilerar sig i jakten på terrorister och hur Kronofogden och numera även statliga CSN raljerar inför media om jakten på överskuldsatta både i Sverige och utomlands. Likt terrorister ska de inte komma undan och det ska inte finnas någon fristad i världen där de ska känna sig trygga. CSN arbetar intensivt och spenderar mycket pengar på personal och processapplikationer för att bredda antalet samarbetspartners utomlands, liksom Kronofogden och inkassoindustrin. Det är inte konstigt att rehabiliteringsperspektivet faller i glömska när fokus ligger på annat.
Visar inlägg med etikett skuldsanering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skuldsanering. Visa alla inlägg
söndag 28 november 2010
torsdag 25 november 2010
Vad avser Kronofogden och lagstiftarna med Rehabilitering?
Professor Ian Ramsey är en av världens mest respekterade auktoriteter inom området obestånd och olika länders lagstiftning och åtgärder för behandling. Hans kunskaper om olika länders förhållningssätt till insolvens gör honom till en fantastisk samtalspartner och föreläsare. Det finns ingen exakt definition av överskuldsättning, varken i Sverige eller i många andra länder men man kan genom praxis (Kronofogdens beslut om skuldsanering) utläsa vad den tillämpande och därmed allmänt accepterade betydelsen innebär. Tillgången till skuldsanering i andra länder innebär inte att överskuldsättningen för individen ska vara permanent (15 år eller längre) som det i princip är i Sverige. I andra europeiska länder definierar man insolvens som ett mer tillfälligt tillstånd vilket ger gäldenären tillgång till diverse åtgärder betydligt snabbare.
Ett annat begrepp som sällan diskuteras i Sverige är relationen mellan fattigdom och insolvens! Kriterierna för att beviljas skuldsanering innebär i praktiken att gäldenärer i Sverige måste befinna sig på samma ekonomiska (men även sociala) nivå som socialbidragstagare. Den moraliska konservatismen har resulterat i att hundratusentals svenskar genom åren fått lida i onödan medans de genomför sin nedstigande klassresa innefattande breddandet av skuldportföljen och utökade sociala och hälsobesvär (Niemi, 2003). Insolvens i Sverige är alltså likställt med fattigdom, vilket förklarar varför så många människor i Sverige inte beviljas skuldsanering medans liv fortfarande kan räddas då lagstiftningen inte är riktad eller omfattar medelklassen som har Villa, Volvo och Vovve.
Det lustiga är att denna moraliska konservatism inte återfinns i näringslivstoppen, där högrisk affärer inom bank och finansvärlden som leder till miljardförluster och orsaka globala finansiella kriser inte leder till kännbara konsekvenser för varken beslutsfattarna eller bolagen. Eva Joly, den Norsk födda franska domaren som gjort karriär på att lagföra finansvärldens korrupta aktörer hävdar att det finns en stark och befäst social korruption i Sverige. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land i kombination med att tillträde till arbetsmarknadens finrum styrs av lojaliteter och vänskapsband vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt att granska och därmed stöta sig med de man har som arbete att granska, då det kan få sociala konsekvenser.
Tillbaka till frågan, enligt Ian Ramsey så beror tillgängligheten till skuldsanering till stor del på vilken konsumenträttslig (civila rättigheter)ställning som landets medborgare har men även på hur man definierar rehabilitering. Kronofogden och regeringen behöver i dagsläget inte definiera begreppet rehabilitering, då vi genom forskning kan tolka den praktiska och allmänt accepterade definitionen av rehabilitering och genom dessa resultat kan man också starkt ifrågasätta värdet och betydelsen av skuldsanering efter 16 års tillämpning som innebär att svenska gäldenärer måste förlora allt man värdesätter i livet innan man kan komma ifråga för rehabilitering.
måndag 22 november 2010
Skulder och ohälsa i jämlika Sverige
Jag tänkte utveckla detta med sambandet mellan skulder och ohälsa och varför det är viktigt att insatser kommer i rätt tid och inte efter 15-25 år eller ännu längre. Alla vet och förstår att skulder och kronisk brist på pengar skapar stress hos vilken familj eller individ som helst. När man hela tiden måste göra avvägningar mellan olika prioriteringar, såsom att betala en viss räkning kontra att laga en tand som orsakar värk, eller köpa vinterkläder till barnen alternativt betala månadens elräkning. Bara att man måste prioritera är en källa till stor vånda och stress.
Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.
Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.
På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.
Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?
Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.
Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.
På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.
Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?
fredag 19 november 2010
DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?
Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.
Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?
Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.
Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.
Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?
Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.
Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.
torsdag 18 november 2010
Lån & Krediter
När tillräckligt många människor börjar fara illa av "missbrukandet" av lätt tillgängliga tjänster så har staten ett ansvar att gå in och bygga barriärer som skyddar medborgarna från potentiellt farliga produkter. Alkohol, tobak och farmaceutiska preparat är exempel på några produkter som omges av stringenta regler och som inte är lätttillgänliga för den breda allmänheten. Alkohol säljs på statliga systembolaget endast till personer som är över 21 år och alla tobaksprodukter är försedda med skräckinjagande info, "rökning dödar".
Mattias Savemark forskare vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterar att ca 1.5 - 2 miljon människor påverkas av överskuldsättning i Sverige. Om lån & krediter har samma potentiella harmfulla effekt på sikt som 20-30 års ackumelerad rökning eller alkohol konsumtion så är det nödvändigt att staten går in och skapar skyddande barriärer. Det finns forskning som visar att samhällets alkohol konsumtion ökar när alkoholen blir mer lätt tillgänglig och som en konsekvens påverkar folkhälsan negativt.
Richard Ahlström & Mattias Savemark (Mittuniversitetet) argumenterar för att lån & krediter kan ha samma harmfulla effekter på den svenska folkhälsan på sikt, fast potentiellt ännu värre då det inte finns några fungerade behandlingar eller ännu utvecklade metoder för att fånga upp dessa individer till skillnad mot alkohol. Som praktiker kan jag se att skuldsanering inte fungerar eller beviljas till dem som fortfarande har möjlighet att komma tillbaka i livet. Det finns inget skydd eller fallnät för dessa människor och de är många nu. Deras blotta antal gör att man inte kan prata om slarv eller obetänksamheter längre.
Om man tillämpande samma syn på lån & krediter, dvs att baksidan av dessa produkter är att de är potentiellt farliga för folkhälsan på sikt så har staten samma ansvar att reglera och separera oss från dessa produkter, eller i alla fall att konstruera säkerhetslösningar som fungerar. På samma sätt som vi i Sverige förlitar oss på att staten renar vårt dricksvatten (förhindrar kolera och andra sjukdomar), eller byggandet av säkrare vägar för att lindra effekten av kollisioner och därmed olycker med dödlig utgång.
Under 100 år har bilolyckerna med dödlig utgång drastiskt reducerats, medans ohälsotalet hos gäldenärer ökat, man kan konstatera att det är ingen förändring hos folks beteende som ligger bakom denna förändring, snarare än förändring i den konstruerade världen som vi lever i. Bilar byggs säkrare med noggranna krocktester, likaså vägarna vi kör på och däcken vi använder. För 100 år sedan fanns inte lånmarknaden på samma sätt idag och därmed var det inte ett problem för folkhälsan.
Dagens Industri
Mattias Savemark forskare vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterar att ca 1.5 - 2 miljon människor påverkas av överskuldsättning i Sverige. Om lån & krediter har samma potentiella harmfulla effekt på sikt som 20-30 års ackumelerad rökning eller alkohol konsumtion så är det nödvändigt att staten går in och skapar skyddande barriärer. Det finns forskning som visar att samhällets alkohol konsumtion ökar när alkoholen blir mer lätt tillgänglig och som en konsekvens påverkar folkhälsan negativt.
Richard Ahlström & Mattias Savemark (Mittuniversitetet) argumenterar för att lån & krediter kan ha samma harmfulla effekter på den svenska folkhälsan på sikt, fast potentiellt ännu värre då det inte finns några fungerade behandlingar eller ännu utvecklade metoder för att fånga upp dessa individer till skillnad mot alkohol. Som praktiker kan jag se att skuldsanering inte fungerar eller beviljas till dem som fortfarande har möjlighet att komma tillbaka i livet. Det finns inget skydd eller fallnät för dessa människor och de är många nu. Deras blotta antal gör att man inte kan prata om slarv eller obetänksamheter längre.
Om man tillämpande samma syn på lån & krediter, dvs att baksidan av dessa produkter är att de är potentiellt farliga för folkhälsan på sikt så har staten samma ansvar att reglera och separera oss från dessa produkter, eller i alla fall att konstruera säkerhetslösningar som fungerar. På samma sätt som vi i Sverige förlitar oss på att staten renar vårt dricksvatten (förhindrar kolera och andra sjukdomar), eller byggandet av säkrare vägar för att lindra effekten av kollisioner och därmed olycker med dödlig utgång.
Under 100 år har bilolyckerna med dödlig utgång drastiskt reducerats, medans ohälsotalet hos gäldenärer ökat, man kan konstatera att det är ingen förändring hos folks beteende som ligger bakom denna förändring, snarare än förändring i den konstruerade världen som vi lever i. Bilar byggs säkrare med noggranna krocktester, likaså vägarna vi kör på och däcken vi använder. För 100 år sedan fanns inte lånmarknaden på samma sätt idag och därmed var det inte ett problem för folkhälsan.
Dagens Industri
onsdag 17 november 2010
Forskning om obestånd i Sverige
Som kommunal Budget och skuldrådgivare i en mellanstor stad träffar jag dagligen människor som jag inte kan hjälpa. De flesta som besöker mig är skuldtyngda sedan åratal tillbaka och i åratal har jag inte kunnat erbjuda dem handfast hjälp. Jag kan hjälpa dem med skuldsaneringsansökningar, men det är få av mina klienter som beviljas det pga att de är för unga. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund konstaterade redan i april 2010 (Dagens Industri) efter genomgång av 10 års skuldsaneringsbeviljanden att medelåldern bland de som beviljas är skyhög, dvs skuldsanering är i princip bara tillgängligt för blivande pensionärer eller befintliga pensionärer.
Sverige har enligt OECD (2007) de striktaste tillämpningsreglerna för skuldsanering och vi hamnar bara ännu längre efter hela tiden. Lettland hade före i år ingen lagstiftning inom området, men efter den finansiella härdsmältan i baltikum (där svenska banker hade en framträdande roll) har de nu infört en lagstiftning där man ska kunna bli skuldfri som kortast inom ett år och som längst inom 3 år.
Efter 16 år av skuldsaneringslagen kan vi tack vare forskningen (Mattias Savemark & Richard Ahlström, MIUN Östersund) konstatera att gäldenärer i Sverige både är sjukare än genomsnittet och dessutom har en högre dödlighet. Kort och gott, hälsa och välmående är inte jämnt fördelat i landet som marknadsför sig som jämnlikhetens paradis. Medellivslängden blir längre, men inte för alla. I Sverige är hälsa och möjligheten till ett långt liv ett klassfråga, detta är 2010 och inte 1710.
Problemet som jag ser det är att forskningen alltid är i framkant, de beskriver konsekvenser och utfallet av hur samhället fungerar men politikerna som bestämmer implementerar inte detta eller visar upp förvånansvärt lite empati i frågan. Beatrice Ask säger att det måste råda balans i frågan, är det balans om människor dör och ohälsotalen ökar på bekostnad av att banker och finansinstitut ska ha mer inflytande? Hur kan man som svensk politiker överhuvudtaget sälja och svika svenska medborgares rättigheter till förmån för storbolagen?
Kronofogden har jag mycket kontakt med i mitt jobb och de flesta som arbetar med skuldsanering upplever situationen mycket jobbig just nu efter HD domen där CSN fick det fastställt att 15 års framtida insolvens inte är tillräckligt för att beviljas skuldsanering. Detta för en 40 + ensamstående kvinna med två barn som redan varit överskuldsatt i två decennier. Hon kommer att ha varit överskuldsatt i närmare 40 år när hon är färdig, är det balans och rättvisa?
Richard Ahlström och Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund håller just nu på att utvärdera skuldsaneringslagens eventuella rehabiliterande effekt och det ser dystert ut. 15 % av de som beviljas dör, ytterligare 10 % får nya skulder under skuldsaneringsperioden (95 % av dessa nya skulder är statliga). Summa summarum, 25 % av de som beviljas skuldsanering misslyckas genom att dö eller få nya skulder pga att de utmäts så hårt att det finns inga marginaler för oförutsedda livshändelser.
De som klarar sig är förstörda efter i snitt 20-25 år som överskuldsatta att de lever isolerade och kan inte bryta sitt invanda mönster och dessutom redan så pass sjuka att de har inte långt kvar till graven, men de slipper ju iaf dö med skulderna, det är ju alltid nåt. Vad är lösningen? Ja så länge politiker som Jan Ertsborn och Beatrice Ask har förmågan att se samma problem men bedömer orsakerna så skitt olika så händer inget. Jan Ertsborn, riksdagsledamot och expert inom insolvens med många år av praktisk erfarenhet inom området som konkursförvaltare (advokat) och Beatrice Ask, justistieminister utan varken juridisk examen eller kompetens inom området.
Vem jobbar Ask för? Är det för dig som medborgare eller är det för storbolagen? Hur kan någon svensk medborgare oavsett bakgrund ställa sig negativ till utökandet av civila rättigheter för svenska medborgare kontra inskränkningar i dem såsom Ask föreslår? Beatrice Asks ologiska slutsats av Jan Ertsborns omfattande utredning visar att hon är korrupt, köpt av finanssverige. Hon arbetar och representerar varken dig, mig eller någon annan vanlig människa. Moderaterna är finansvärldens tysta marionetter, men tills dess så fortsätter vi undersåtar att dö i det tysta och lida, medans forskare kan beskriva och bevara våra livsöden till kommande generationer.
Sverige har enligt OECD (2007) de striktaste tillämpningsreglerna för skuldsanering och vi hamnar bara ännu längre efter hela tiden. Lettland hade före i år ingen lagstiftning inom området, men efter den finansiella härdsmältan i baltikum (där svenska banker hade en framträdande roll) har de nu infört en lagstiftning där man ska kunna bli skuldfri som kortast inom ett år och som längst inom 3 år.
Efter 16 år av skuldsaneringslagen kan vi tack vare forskningen (Mattias Savemark & Richard Ahlström, MIUN Östersund) konstatera att gäldenärer i Sverige både är sjukare än genomsnittet och dessutom har en högre dödlighet. Kort och gott, hälsa och välmående är inte jämnt fördelat i landet som marknadsför sig som jämnlikhetens paradis. Medellivslängden blir längre, men inte för alla. I Sverige är hälsa och möjligheten till ett långt liv ett klassfråga, detta är 2010 och inte 1710.
Problemet som jag ser det är att forskningen alltid är i framkant, de beskriver konsekvenser och utfallet av hur samhället fungerar men politikerna som bestämmer implementerar inte detta eller visar upp förvånansvärt lite empati i frågan. Beatrice Ask säger att det måste råda balans i frågan, är det balans om människor dör och ohälsotalen ökar på bekostnad av att banker och finansinstitut ska ha mer inflytande? Hur kan man som svensk politiker överhuvudtaget sälja och svika svenska medborgares rättigheter till förmån för storbolagen?
Kronofogden har jag mycket kontakt med i mitt jobb och de flesta som arbetar med skuldsanering upplever situationen mycket jobbig just nu efter HD domen där CSN fick det fastställt att 15 års framtida insolvens inte är tillräckligt för att beviljas skuldsanering. Detta för en 40 + ensamstående kvinna med två barn som redan varit överskuldsatt i två decennier. Hon kommer att ha varit överskuldsatt i närmare 40 år när hon är färdig, är det balans och rättvisa?
Richard Ahlström och Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund håller just nu på att utvärdera skuldsaneringslagens eventuella rehabiliterande effekt och det ser dystert ut. 15 % av de som beviljas dör, ytterligare 10 % får nya skulder under skuldsaneringsperioden (95 % av dessa nya skulder är statliga). Summa summarum, 25 % av de som beviljas skuldsanering misslyckas genom att dö eller få nya skulder pga att de utmäts så hårt att det finns inga marginaler för oförutsedda livshändelser.
De som klarar sig är förstörda efter i snitt 20-25 år som överskuldsatta att de lever isolerade och kan inte bryta sitt invanda mönster och dessutom redan så pass sjuka att de har inte långt kvar till graven, men de slipper ju iaf dö med skulderna, det är ju alltid nåt. Vad är lösningen? Ja så länge politiker som Jan Ertsborn och Beatrice Ask har förmågan att se samma problem men bedömer orsakerna så skitt olika så händer inget. Jan Ertsborn, riksdagsledamot och expert inom insolvens med många år av praktisk erfarenhet inom området som konkursförvaltare (advokat) och Beatrice Ask, justistieminister utan varken juridisk examen eller kompetens inom området.
Vem jobbar Ask för? Är det för dig som medborgare eller är det för storbolagen? Hur kan någon svensk medborgare oavsett bakgrund ställa sig negativ till utökandet av civila rättigheter för svenska medborgare kontra inskränkningar i dem såsom Ask föreslår? Beatrice Asks ologiska slutsats av Jan Ertsborns omfattande utredning visar att hon är korrupt, köpt av finanssverige. Hon arbetar och representerar varken dig, mig eller någon annan vanlig människa. Moderaterna är finansvärldens tysta marionetter, men tills dess så fortsätter vi undersåtar att dö i det tysta och lida, medans forskare kan beskriva och bevara våra livsöden till kommande generationer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)