Koll på Cashen - En förolämpning mot Konsumenter

Konsumentverket, Kronofogden och Finansinspektionen har tillsammans tagit fram ett utbildningsmaterial som heter KPC (Koll på Cashen), och det riktar sig framförallt till gymnasieungdomar i ett syfte att höja kunskapen om privatekonomi och vem kan vara emot en sådan sak?

Forskning visar däremot att konsumenters kunskap om ekonomi inte är relaterad till fenomenet överskuldsättning, enligt professor Ian Ramsey så finns det inga studier som visar att intensiva utbildningskampanjer bidrar till att stävja överskuldsättning, tvärtom kan det göra att fokus dras till annat. Professor Ramsey sa vid ett föredrag förra månaden, "jag som är så välutbildad begår fortfarande dumma ekonomiska misstag". Utbildning och kampanjer är inget substitut för lagstiftning inom området.

Vart är Konsumentverket, Finansinspektionens och Kronofogdens kampanjer för alla evighetsgäldenärer, vart finns de konkreta "smarta" lösningarna för att ta sig ur den sitsen för de som redan är där? KPC visar att man från myndigheters håll resignerat inför alla evighetsgäldenärer eftersom det inte finns några kampanjer eller material riktad till denna grupp.

Rökning minskade först bland befolkningen när skarpare/tydligare lagstiftning inom området kom som förbjöd rökning på en offentliga platser, samtidigt som många arbetsgivare erbjöd friskvårdsbidrag (belöningar) och gratis nikotintugummi. Överskuldsättning är relativt enkelt att lösa om det finns en politisk vilja att lösa det, men jag uppmuntrar svenska myndigheter att sluta håna gäldenärer genom banaliteter som KPC.

Vad avser Kronofogden och lagstiftarna med Rehabilitering?

Professor Ian Ramsey är en av världens mest respekterade auktoriteter inom området obestånd och olika länders lagstiftning och åtgärder för behandling. Hans kunskaper om olika länders förhållningssätt till insolvens gör honom till en fantastisk samtalspartner och föreläsare. Det finns ingen exakt definition av överskuldsättning, varken i Sverige eller i många andra länder men man kan genom praxis (Kronofogdens beslut om skuldsanering) utläsa vad den tillämpande och därmed allmänt accepterade betydelsen innebär. Tillgången till skuldsanering i andra länder innebär inte att överskuldsättningen för individen ska vara permanent (15 år eller längre) som det i princip är i Sverige. I andra europeiska länder definierar man insolvens som ett mer tillfälligt tillstånd vilket ger gäldenären tillgång till diverse åtgärder betydligt snabbare.

Ett annat begrepp som sällan diskuteras i Sverige är relationen mellan fattigdom och insolvens! Kriterierna för att beviljas skuldsanering innebär i praktiken att gäldenärer i Sverige måste befinna sig på samma ekonomiska (men även sociala) nivå som socialbidragstagare. Den moraliska konservatismen har resulterat i att hundratusentals svenskar genom åren fått lida i onödan medans de genomför sin nedstigande klassresa innefattande breddandet av skuldportföljen och utökade sociala och hälsobesvär (Niemi, 2003). Insolvens i Sverige är alltså likställt med fattigdom, vilket förklarar varför så många människor i Sverige inte beviljas skuldsanering medans liv fortfarande kan räddas då lagstiftningen inte är riktad eller omfattar medelklassen som har Villa, Volvo och Vovve.

Det lustiga är att denna moraliska konservatism inte återfinns i näringslivstoppen, där högrisk affärer inom bank och finansvärlden som leder till miljardförluster och orsaka globala finansiella kriser inte leder till kännbara konsekvenser för varken beslutsfattarna eller bolagen. Eva Joly, den Norsk födda franska domaren som gjort karriär på att lagföra finansvärldens korrupta aktörer hävdar att det finns en stark och befäst social korruption i Sverige. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land i kombination med att tillträde till arbetsmarknadens finrum styrs av lojaliteter och vänskapsband vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt att granska och därmed stöta sig med de man har som arbete att granska, då det kan få sociala konsekvenser.

Tillbaka till frågan, enligt Ian Ramsey så beror tillgängligheten till skuldsanering till stor del på vilken konsumenträttslig (civila rättigheter)ställning som landets medborgare har men även på hur man definierar rehabilitering. Kronofogden och regeringen behöver i dagsläget inte definiera begreppet rehabilitering, då vi genom forskning kan tolka den praktiska och allmänt accepterade definitionen av rehabilitering och genom dessa resultat kan man också starkt ifrågasätta värdet och betydelsen av skuldsanering efter 16 års tillämpning som innebär att svenska gäldenärer måste förlora allt man värdesätter i livet innan man kan komma ifråga för rehabilitering.