Car cash försöker rentvå och berättiga affärsverksamheten

Rebecka G. Stork, ordförande för FennoScandia Fordonskredit AB, försöker förtvivlat att ge Car Cash och liknande finansiella tjänster existensberättigande genom att ta debatt med Budget och Skuldrådgivare i Skellefteå. Hon beskriver att Car Cash vänder sig främst till alla de 800 000 människor i Sverige som är avstängda från den konventionella kreditmarknanden och att Car Cash fyller inte bara ett verkligt behov men vidare är man som kreditaktör samhällsnyttig, eftersom många skuldsatta inte kan låna av vänner och bekanta.

Det är egentligen inget fel på Car Cash och deras nischade ingång på den svenska kreditmarknanden, deras intåg belyser bara ett större systematiskt fel i vårt samhälle. Nämligen att alltför många människor som dessa typer av bolag riktar sig till lånar, inte för att konsumera utan för att kunna betala löpande räkningar och andra vardagsutgifter (tandläkare) som inte täcks av inkomsterna. Är det rimligt att svenska myndigheter och politiker lutar sig tillbaka och låter detta ske? Car Cash och andra mikrolåninstitut lånar pengar med kort avbetalningstid och därför försvarar man sig med sina exceptionella räntor och avgifter. Man pratar gärna om att man vänder sig till en grupp människor som det övriga etablissemanget vänt ryggen till. Man försöker desperat legitimera sin verksamhet inför sig själv och andra med att man fyller ett verkligt behov skapat av andra, inte att man utnyttjar människors svaga ställning och position.

Rebecka G Stork vet om att sin verksamhet är högst tvivelaktig ur ett moraliskt perspektiv, det gör de flesta aktörerna inom branscher som tjänar stora pengar på andra människors bristande valmöjligheter och låsta sociala positioner och jag belastar inte Stork för hennes entrepenörskap utan jag belastar myndigheterna och politikerna som låter hennes och liknande affärsverksamheter förverkligas.

Många skuldsatta i Skåne

Konsumentverket och Kronofogden ska nu uppmärksamma faktumet att alltfler konsumenter skuldsätts i Skåne enligt pressrealesen på Konsumentverkets hemsida. Margareta Lindberg, Konsumentverket pratar om vikten att kommunerna satsar på det förebyggande arbetet så att kommunerna kan spara pengar genom att reducera utbetalningar för försörjningstöd?

Vilket förebyggande arbete menar man? Hur kan en väl fungerade Budget - och skuldrådgivning bidra till att minska antalet evighetsgäldenärer när vi inte har de rätta verktygen? Ska vi fortsätta prata debit och kredit med överskuldsatta och moralisera om vikten av en budget? Vad är vår funktion som Budget - och skuldrådgivare i ett samhälle där vi inte har några som helst resurser eller metoder för att göra verklig skillnad?

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.

DN: Skuldsanering blir svårare och varför blir jag glad?

Dagens Nyheter hade skrivit en kort artikel i ekonomi sektionen att skuldsanering blir nu svårare för gemene man och kvinna att beviljas efter HD-domen där CSN var ledande (bland en samling borgenärer) i att överklaga ett beslut om skuldsanering. Cecilia Vänman, jurist på Kronofogden beklagar sig nu och säger att detta i högre grad kommer att leda till att det endast blir svenskar i pensionsåldern som beviljas skuldsanering. Hela Kronofogden verkar enligt Vänman lite smått nere efter denna dom, i alla fall de som arbetar med skuldsanering, hur det är ställt med utmätningssektionen vet jag inte. Efter ett par dagars funderande har jag "vänt blad" och glädjer mig numer över domen, för HD har som jag ser det gjort oss alla en tjänst. Dom har sagt att nuvarande lagstiftning ska tillämpas såhär och timingen kunde inte ha varit bättre synkroniserad med tanke på Beatrice Asks och moderaternas nya lagförslag.

Beatrice Asks proposition innehåller ju inga nya riktlinjer för tillämpning, utöver att innefatta företagare, men den framtida betalningsförmågan (insolvensen) justerar man inte. Enligt Asks och alla andra insatta politiker finns det ju hundratusentals svenskar som alla skulle få skuldsanering med nuvarande lagstiftning, om de bara sökte. Vart finns alla dessa människor? Vad vet Beatrice Ask och hennes sakkunniga som inte jag eller mina kollegor vet? Är det jag som missat något i skuldsaneringsansökan som innebär att mina klienter som får avslag borde beviljats?

Så förhoppningsvis så leder HD-domen till att Asks och Moderaternas modesta förslag måste göras om då den inte kan anses vara en förbättring i tillräcklig utsträckning. Richard Ahlström konstaterade redan 1998 att ohälsan var 900 % högre hos skuldsatta, han utförde mätningar bland ett antal gäldenärer som var skuldsatta men ännu inte hade beviljat eller sökt skuldsanering. 2010 har Richard Ahlström och Mattias Savemark gjort nya hälso mätningar hos individer som både beviljats och avklarat sin skuldsanering och jämfört med Ahlströms mätningar från 1998 är ohälsan bland de "rehabiliterade" högre, de män och kvinnor som genomfört sin skuldsanering är ännu sjukare. Mer om detta när Konsumentverket släpper deras rön.

Varför det ligger till på detta sätt kan du läsa om i den länkade artikeln, "Death by debts", som forskarna Ahlström & Savemark skrivit, den publicerades i senaste numret av Money Matters och är förvisso skriven på engelska, men håll till godo.