Varför budskapet inte når fram!

Kronofogdens, Finansinspektionens och Konsumentverkets välmenande råd om KPC (Koll På Cashen) nödvändigheten att hålla koll på utgifter och inkomster samt vilka fördelar det får ur ett hälsoperspektiv och livskvalité perspektiv når inte fram, i alla fall inte till de som budskapet mest riktar sig till. Forskare menar istället att dessa "goda råd" tvärtom förstärker de skillnader som finns.

Över hela jorden syns samma mönster, desto bättre socioekonomisk positionering man har desto större är chansen att man får leva ett långt och hälsosamt liv. Även i förhållandesvis jämlika Sverige är detta sanning som Folkhälsoinstitutet nyligen kunde konstatera i sin rapport. Högre socioekonomisk status möjliggör bättre kost, grönsaker, frukt samt tillgång till friskvård (gymkort och dylikt) vilket naturligtvis leder till att de har i högre grad bättre hälsa än de som har lägre socioekonomisk status. Kvinnor från medelklassen och uppåt gör oftare hälsokontroller vilket leder till att eventuell problem upptäcks i tid (bröstcancer) jämfört med deras fattigare medsystrar.

Varför ser det ut så här? Varför bryr sig inte alla om vad läkare och myndigheter som Kronofogden och Konsumentverket säger? Budskapen i sig är ju enkla och det krävs ingen högre utbildning för att begripa dem. Individer i med lägre socioekonomisk status har en tendens att vara mer pessimistiska än andra, säger Hugo Westerlund, docent och chef för enheten epidemiologi vid stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, med hänvisning till undersökningar som har visat detta. Dessutom tror de oftare att slumpen avgör liv och hälsa – att det spelar mindre roll vad man själv gör – och lägger relativt stor vikt vid nuet snarare än framtiden.

Men detta förklarar inte de underliggande orsakerna till beteendet, Varför skulle pessimism, tron på slumpen och ett korttidsperspektiv finnas oftare hos människor med låg socioekonomisk status än hos dem med hög?"
Det finns  en matematisk modell över fattigdomens moment 22 utifrån tre antaganden, enligt Iain Ramsey, den som står längst ned på samhällsstegen lever under mer utsatta förhållanden, där riskerna i miljön antingen är verkliga eller upplevda.

Dessa förhållanden motverkar positiva effekter av att leva sunt och gör därmed människor mindre benägna att lägga tid, kraft och pengar på att ändra sin livsstil. Resultatet blir ännu sämre hälsoförutsättningar i en ond cirkel.

Därför är det ingen större poäng att bara komma med allmänna käcka och kloka budskap, om samhället vill att folkhälsoklyftorna ska minska. Det är de redan privilegierade som i första hand tar till sig råden, eftersom de har mer att vinna på en sundare livsstil, relativt sett, enligt forskningen.