En obekväm sanning

De flesta insatta i ämnet känner säkert redan till detta men goda argument tål att upprepas ;-) I ett konsumtionssamhälle är kreditförluster oundvikliga. Precis som ett bilburet land kommer att drabbas av trafikolyckor, det är ofrånkomligt och en del av vad vi måste alla acceptera och inse. Föreställ dig att du eller en anhörig råkar ut för en trafikolycka och när räddningspersonalen väl är på plats så ställer de ett antal frågor innan de påbörjar räddningsarbetet. De vill veta varför olyckan uppstod, var det en bil inblandad i incidenten eller flera? Pratade man i telefon eller skickade ett SMS när olyckan inträffade? Körde man fört fort, etc? Tänk om alla dessa saker hade en bäring på huruvida du skulle få akuthjälp eller inte?

En av de absolut största problemen inom svensk obeståndspolitik är att det alltid ska diskuteras i vilken grad gäldenären kan belastas för sin situation eller inte? Det förekommer inslag av påtagligt moraliserande där alla andra argument försvinner. Frågar vi cancer patienten om de använt Microvågsugnen för mycket, eller om individer med nedsatt njurfunktion ska nekas vård på grund av eventuell alkoholkonsumtion? Hjälp, vård och rehabilitering ska inte tillgänglighetsprövas efter godtycke och moral.

Varför överskuldsättning uppstår är som forskarna (Savemark & Ahlström, Mittuniversitetet Östersund) poängterar en, icke-fråga. Det är som att jämföra med global uppvärmning, det räcker inte med att konstatera att temperaturen ökar i haven, vi måste veta vems fel det är innan åtgärder införs. Överskuldsättning förekommer i alla länder i världen, precis som cancer, bilolyckor och andra beteenden som ett resultat av konstruerade miljöer.

Man skulle kunna till och med kunna hävda att svenska politiker och lagstiftare, genom nuvarande tillämpning som Kronofogden applicerar möjliggör den socioekonomiska marginalisering människor emellan och till och med ökar polarisering mellan olika grupper då skuldsanering som metod är så otillgängligt.

Kronofogden slår sig på bröstet och hävdar att fler och fler sökanden beviljas, 8 av 10? Konstigt, jag som arbetar som Budget och Skuldrådgivare upplevar att 1 av 10 blir beviljande? Varför marknadsför Kronofogden skuldsanering som ett lyckat och framgångsrikt koncept när de själva inte har en aning om det faktiskt är på det sättet?

Tillbaka till moraliserandet och hur det praktiskt fungerar med skuldsanering (benådning). Varför behöver Kronofogden vid ansökan ha reda på en massa information som inte är av betydelse för skulderna? Varför behöver man fråga gäldenärer om sjukdomar, utbildningsnivå, osv? Jo, för att skuldsanering i Sverige är inte behovsanpassat efter objektiva grunder, utan man tillämpar en kvasiprognos på 10-15 år och predicerar människors inkomster (detta kan inte äns beteendevetare göra). Andra argument som skuldtyp, uppkomst, väger tyngre jämfört med att rehabilitera människor.

Tänk om sjukvården och andra samhällsnyttiga tjänster omgärdades av samma moralism vid utnyttjadet av dem, då skulle nog fler människor i Sverige nekas operationer, sjukgymanstik och högkostandsskydd vid apoteket. Alla gör vi fel, vi är människor, vi krockar, vi har olyckor och vi blir sjuka, men att tillgången till hjälp och rehabilitering ska prövas efter vems fel saker är, ja då ska det vara så i alla samhällsfunktioner eller inga!

Som jag ser det vore det fantastiskt om Kronofogden upphörde med sina "hemliga" bedömningar vid skuldsaneringsgranskandet där olika kriterier ställs mot varandra, men ingen vet hur de rangordnas eller viktas. Alla krav utom ett kan vara uppfyllda om då går det hela stöpet. Tänk om högkostnadskyddet på apoteket fungerade på samma sätt?

Nej, enkla och tydliga riktlinjer behövs utan möjlighet att handläggare på Kronofogden ska behöva göra moraliska och subjektiva bedömningar. Skuldsanering och kraven för dem ska vara lika tydliga och enkla att förstå och bedöma för enskilda individer som det är för enskilda individer att bedöma sina chanser till vård apparaten i övrigt.