måndag 22 november 2010

Skulder och ohälsa i jämlika Sverige

Jag tänkte utveckla detta med sambandet mellan skulder och ohälsa och varför det är viktigt att insatser kommer i rätt tid och inte efter 15-25 år eller ännu längre. Alla vet och förstår att skulder och kronisk brist på pengar skapar stress hos vilken familj eller individ som helst. När man hela tiden måste göra avvägningar mellan olika prioriteringar, såsom att betala en viss räkning kontra att laga en tand som orsakar värk, eller köpa vinterkläder till barnen alternativt betala månadens elräkning. Bara att man måste prioritera är en källa till stor vånda och stress.

Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.

Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.

På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.

Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?

5 kommentarer:

  1. ...och Halleluhja! :D

    Fortsätt för du skriver jättebra! Jag driver trafik från mitt håll till din blogg.

    //Ulrika

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du har så rätt så alldeles perfekt rätt! Och jag tycker att Richard Ahlströms forskning är otroligt bra, resultaten är förskräckande men inte alls förvånande. Med snart 10 år i yrket är det ovanligt att träffa en person som är helt frisk, oavsett ålder. Att leva på utmätning år ut och år in är omänskligt! Att inte ens kunna ha ett sparkonto för att spara (för dem som ev kan!) till en liten buffert för att fogden kan gå in och ta pengarna är förnedrande! Att vara tvungen att berätta om sina kronofogdebesvär för bl. a. tandläkare, optiker och ortopeder mm för att få kostnadsförlag är kränkande! Och detta står människor ut med ändå! För att de är tvungna, men också för att de allra flesta ändå har EN VILJA ATT GÖRA RÄTT FÖR SIG! Det uttjatade uttrycket som ändå är gemensamt för så många. Men inte är det konstigt att människor med oöverstigliga skulder blir sjuka och dör i förtid i Sverige!

    SvaraRadera
  3. Du skriver bra som Ulrika sade! Tack för det och mer av sådant!

    Det är ju så att vi budget- och skuldrådgivare också måste ta på oss manteln och tala för denna grupp, då det finns alldeles för mycket skuld och skam i att vara skuldsatt. Min chef, socialchefen Carin Flemström, brukar säga, att det är lättare att tala om sexuella övergrepp än om dålig ekonomi, och hon har så rätt. Det vet ju vi! Mitt inlägg handlar om de skuldsattas behov av support.

    Ahlströms forskning och även Sandvalls ger röst åt det vi vet och åt de skuldsatta. De skuldsatta behöver andra som höjer rösten för dem, så att de en dag vågar höja sin egen röst!

    Under tiden jag varit projektledare för Vägar ur skuldfällan har jag "satt i system" att inte bara berätta om projektet, utan också att tala om HUR det är att vara skuldsatt med dem. Jag har upplevt att de skuldsatta har känt ett enormt stöd/support och de har också gett än mer intressanta samtal.

    Igår käkade jag lunch med en idrottscoach. Han menade att "upplevelsen" av att känna stöd är det viktigaste....

    I Värmdö har vi 38 000 invånare och 2 rådgivare sedan i maj 2010. Jag har också en relativt kvalificerad extraresurs som kommer in och hjälper till då och då. Projektmedel har gett oss förstärkning, men det var ju också avlastning för mig som projektledare. Vi har ingen kö och jag kommer att kämpa för att vi inte behöver ha kö igen, men jag kommer också att behöva driva frågan vidare för att hålla 0-toleransen och kunna erbjuda DIREKT hjälp - as soon as possible = a s a p!

    Never give up!

    SvaraRadera
  4. Hej Susanna

    Vad roligt att du tittar in på bloggen och kommenterar. Ja jag vet att du lägger ner mycket energi och kraft i ditt arbete som busare och det ska du ha all eloge för. Våra individuella iaktagelser kan tillsamans med forskningen bidra till ett nytt förhållningssätt?

    hälsningar

    SvaraRadera
  5. Ett stort problem som ingen tagit upp är att en överskuldsatt inte får jobb !
    Det finns ingen arbetsgivare som vill anställa en person med skulder som är så stora att de aldrig kan betalas.
    Arbetsgivare vill ha en person som vill satsa på jobbet, göra karriär o jobba mycket.
    Men hur ska man motivera en anställd att göra detta om inte inkomsterna ens räcker till räntorna på skulden ?

    SvaraRadera