Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor!

Kronofogden har lanserat en ny hemsida, där man har försökt inkludera kända variabler (notera dock att styrkan i dessa variablers eventuella bidrag är okänd) som kan leda till överskuldsättning. Det är alltså ett test som Kronofogden lanserat där man får svara på olika frågor, bland annat sitt förhållande till pengar.

Testet håller lika hög kvalite som Aftonbladets relationstester så är du en flitig användare av tabloid enkäter så kör på. Problemet med detta test och KPC är att Kronofogden upprätthåller synen och visionen att överskuldsättning är relaterat till svenska konsumenters kunskapsnivå om ekonomi och sparande. Kloka, sunda ekonomiska beslut leder alltså inte till överskuldsättning? Nej, detta är fel. Forskning visar att ett lands relativa överskuldsättning inte har att göra med kunskap och utbildning, genom att Kronofogden och Konsumentverket bara fokuserar på denna enda attribut (kunskap) som orsak så cementeras uppfattningen om att överskuldsättning beror på individers okunskap och slarv och de behöver uppfostras vid den svarta tavlan (lyxfällan). Bara rubriken, "Kronofogden hjälper dig att hitta dina ekonomiska styrkor", saknar trovärdighet liksom testet i övrigt.

Kanske är det så att praktikerna inte lyckas förmå att överbygga kunskapsklyftorna mellan forskning och tillämpning? Men om så är fallet, har vi ju sett det genom historien, tusentals måste lida, skadas och dö innan tämligen enkla lösningar faller på plats. USA införde inte bälteslagen förrän 1968 och Sverige först 1971 (fram och baksäte), innan dessa lagar kom till, dog massor i trafiken, många helt i onödan.

Kronofogden orsakar skilsmässor?

Enligt en undersökning som Nordea låtit göra bråkar mer än hälften av alla svenska par om ekonomin och ekonomin är troligtvis en av de största anledningarna till att relationer och äktenskaps avslutas enligt en TNS Gallup undersökning från 2007. I relationer där bara den ene partnern är överskuldsatt så tillämpar Kronofogden ett synsätt från gamla medeltiden, nämligen "paria". En person som är "paria" sprider sitt tillstånd, likt "pesten", till alla närstående som får axla ett betydande ekonomiskt ansvar för den överskuldsatta bara på grund av sin relation till den överskuldsatte.

Det är inte svårt att föreställa sig att Kronofogdens syn på överskuldsatta orsakar stress och vånda i många familjer och även den utökade familjen, med svärföräldrar som kanske måste rycka in. Att göra andra människor solidariskt betalningsansvariga för överskuldsatta enbart för att de väljer att leva tillsammans och är kära visar att överskuldsättning som fenomen sprider sig likt ett virus, genom kontakt och beröring. Skilsmässostatistiken i Sverige är relativt hög och ett säkert antagande är att Kronofogden i många fall är orsaken till den spruckna familjelyckan.

Jag har också sett att många familjer pressas hårt av Kronofogdens syn på gäldenärer, att till slut så hamnar den andre partnern på obestånd också, men även svärföräldrar och andra släktingar som har klivit in och försökt ta ett större ansvar. Budskapet är enkelt, öppna inte dörren för överskuldsatta, även om du är kär.

Många skuldsatta i Skåne

Konsumentverket och Kronofogden ska nu uppmärksamma faktumet att alltfler konsumenter skuldsätts i Skåne enligt pressrealesen på Konsumentverkets hemsida. Margareta Lindberg, Konsumentverket pratar om vikten att kommunerna satsar på det förebyggande arbetet så att kommunerna kan spara pengar genom att reducera utbetalningar för försörjningstöd?

Vilket förebyggande arbete menar man? Hur kan en väl fungerade Budget - och skuldrådgivning bidra till att minska antalet evighetsgäldenärer när vi inte har de rätta verktygen? Ska vi fortsätta prata debit och kredit med överskuldsatta och moralisera om vikten av en budget? Vad är vår funktion som Budget - och skuldrådgivare i ett samhälle där vi inte har några som helst resurser eller metoder för att göra verklig skillnad?

Koll på Cashen - En förolämpning mot Konsumenter

Konsumentverket, Kronofogden och Finansinspektionen har tillsammans tagit fram ett utbildningsmaterial som heter KPC (Koll på Cashen), och det riktar sig framförallt till gymnasieungdomar i ett syfte att höja kunskapen om privatekonomi och vem kan vara emot en sådan sak?

Forskning visar däremot att konsumenters kunskap om ekonomi inte är relaterad till fenomenet överskuldsättning, enligt professor Ian Ramsey så finns det inga studier som visar att intensiva utbildningskampanjer bidrar till att stävja överskuldsättning, tvärtom kan det göra att fokus dras till annat. Professor Ramsey sa vid ett föredrag förra månaden, "jag som är så välutbildad begår fortfarande dumma ekonomiska misstag". Utbildning och kampanjer är inget substitut för lagstiftning inom området.

Vart är Konsumentverket, Finansinspektionens och Kronofogdens kampanjer för alla evighetsgäldenärer, vart finns de konkreta "smarta" lösningarna för att ta sig ur den sitsen för de som redan är där? KPC visar att man från myndigheters håll resignerat inför alla evighetsgäldenärer eftersom det inte finns några kampanjer eller material riktad till denna grupp.

Rökning minskade först bland befolkningen när skarpare/tydligare lagstiftning inom området kom som förbjöd rökning på en offentliga platser, samtidigt som många arbetsgivare erbjöd friskvårdsbidrag (belöningar) och gratis nikotintugummi. Överskuldsättning är relativt enkelt att lösa om det finns en politisk vilja att lösa det, men jag uppmuntrar svenska myndigheter att sluta håna gäldenärer genom banaliteter som KPC.

Dags att rycka undan finans-sveriges snuttefilt

Trots att banker och finansinstitut kan komma till staten och politiker för att få diverse "hjälppaket" när marknadsekonomin upplever en hicka eller en långvarig förkylning så tillämpar inte finansvärlden detta synsätt på sina egna kunder, dvs konsumenterna, du och jag.

Hamnar vi på obestånd finns inga räddningspaket eller fallskärmar beredda att utlösa, tvärtom så belastas vi med restriktioner och sanktioner av borgenärskollektivets snuttefilt, Kronofogden. Banker och finansbolag ska gång på gång räddas av svenska skattebetalare och vi ska även hjälpa andra EU länder när deras ekonomi trasslar, för vi förstår vikten på ett mikro - och makroekonomiskt perspektiv vilka konsekvenser det får annars. Överskuldsättning drabbar inte banker och finansbolag på samma sätt som det gör mot enskilda konsumenter och deras familjer. I bankvärlden finns inget personligt ansvar när riskerna blivit för höga och minusresultaten rullar in, utan likt meteorologer pratar man i abstrakta termer om marknadsvindar och andra olyckliga omständigheter som orsaker.

En kris leder bara till en annan för i bank och finansvärlden belönas man för att ta höga risker, det ligger i deras natur att tjäna så mycket pengar som det går, men man straffas inte när det går dåligt för att riskerna varit orimliga, då går man bara vidare inom organisationen eller hoppar till nästa uppdrag. Eftersom detta med hög risk är kutym inom branschen finns det sällan någon att peka finger på eftersom det är ett systemfel, alla inblandade är ansvariga. Banker och finansbolag får ta stora, enorma risker men vet att staten löser ut dem om det går dåligt utan krav på utredning eller ansvarskrävande. Konsumenternas riskförhållande är detsamma men konsekvensen för oss är en helt annan eftersom finanssverige har snuttefilten Kronofogden som finns där, väntande om det skulle gå fel.

Ingela

I torsdags så ringde en man till mig angående sin åldersstigna mor som vi kallar för Ingela. Ingela är 87 år gammal och lider av Alzheimers sedan 9 år. Sedan hennes man gick bort har Ingela haft en god man som ser över hennes ekonomi och ser till att räkningarna blir betalda.

Sonen ringde mig då han under ett besök hos sin mor såg ett besked om utmätning från Kronofogden inkommit med anledning av att TV-licensen har förfallit de senaste halvåret. Ingela har bott i denna bostad i 47 år och hon vill avsluta sitt liv där, speciellt med tanke på att hon lider av demens och behöver trygghet. Ingela är dessutom synnedsatt till 85 % och hör mycket dåligt, så min tanke är, hur gick denna delgivning till?

Jag ringde den gode mannen och frågade hur det ligger till och varför tv licensen inte betalats och han sa att han varit sjukskriven en längre tid och inte har haft möjlighet. Nästa samtal gick till Kronofogden och den unga tjejen förklarade att bostaden ska utmätas enligt beslut. Alla viktiga variabler angående vem Ingela är saknas i Kronofogdens system, de vet inte att hon varken är dement eller har en god man. Vi har ett uppdrag och det ska slutföras, oavsett konsekvenser.  Ingela har blivit delgiven både ansökan om betalningsföreläggande och att besked om att bostaden ska utmätas fastän hon är dement, blind och nästan döv och rimligtvis inte vet varför någon besöker henne för att två minuter efter besöket glömma bort att hon haft besök.

Svenska gäldenärer och terrorister

Tidningen HD skriver idag om att ca 500 000 människor i Sverige saknar en ekonomisk buffert och att sparandet inte är en prioritetet när vardagsekonomin inte går ihop. Ett nyktert konstaterade som ingen egentligen blir klok på och jag kan undra var någonstans nyhetesvärdet ligger? Kan det vara att fattiga inte sparar i lika hög grad som väbärgade?  I så fall borde journalisten belönas med något slags pris då man har kombinerat antalet skuldsatta i Kronofogdens register med de som inte har en buffert. Hur kan de ha en buffert när de ligger under utmätning hos Kronofogden?

Jag pratade med en kollega i USA i veckan som ryggade till när han fick höra om Kronofogden i Sverige och dess resurser och diverse verktyg för att hjälpa borgenärer. Han gjorde genast liknelser med Department of Homeland Security och NSA (National Security Agency) och även FBI som är de enda myndigheterna i USA som kan frysa konton och övriga tillgångar utan domstolsbeslut. Men dessa myndigheter jagar inte överskuldsatta utan terrorister och andra samhällsfientliga individer.

Amerikanska IRS (Skatteverket) måste ha domstolsbeslut innan de kan frysa tillgångar på konton och de bryr sig endast om skatteskulder och inget annat. Men den regelbundna övervakningen av gäldenärer och deras tillgångar som Kronfogden sysslar med, visar ju att den svenska staten litar inte på medborgarna, iaf inte de socialt marginaliserade. Kronofogden är inte en polisiär myndighet i den bemärkelsen, men förutom avsaknaden av skjutvapen har de samma breda övervakningssystem  på svenska gäldenärer som amerikanska myndigheter tillämpar på terroristbekämpning.

Jag hade även kontakt med en man på CSN, veckan innan denna angående ett ärende för en av mina klienter som söker skuldsanering. Handläggaren på CSN var lyrisk över faktumet att man spenderar stora pengar och resurser på att utveckla allt mer sofistikerade metoder och system för att komma åt skuldsatta. Precis detta har jag hört från Kronofogden vid flera tillfällen, en slags berusande glädje över att utveckla avancerade och kostsamma system för att komma åt vad? Vem är det som slagit dessa personer/myndigheter i huvudet att evighetsgäldenärer har en skattkista dold och att det är bara en fråga om utvecklandet av rätt system eller process för att hitta eller komma åt den? När det inte finns pengar så spelar det ingen roll hur mycket de utvecklar system och processer. Det är detta tänket som är fel, att myndigheter utgår från att överskuldsatta inte vill göra rätt för sig utan måste tvinga dem genom övervakning och tvång.

Det finns en viss liknelse i hur Amerikanska anti-terrorist myndigheter profilerar sig i jakten på terrorister och hur Kronofogden och numera även statliga CSN raljerar inför media om jakten på överskuldsatta både i Sverige och utomlands. Likt terrorister ska de inte komma undan och det ska inte finnas någon fristad i världen där de ska känna sig trygga. CSN arbetar intensivt och spenderar mycket pengar på personal och processapplikationer för att bredda antalet samarbetspartners utomlands, liksom Kronofogden och inkassoindustrin. Det är inte konstigt att rehabiliteringsperspektivet faller i glömska när fokus ligger på annat.

Kronofogden skapar svartjobb

Enligt Skatteverket så uppskattas svartarbete omsätta ca 100 - 200 miljarder kronor per år i Sverige. Vad vi vet är att många överskuldsatta som utmäts under lång tid (5-30 år) så slutar 50 % av dem att förvärvsarbeta enligt en finsk studie som är högst applicerbar på våra svenska förhållanden.

Visst, många gäldenärer faller bort från arbetsmarknaden av skäl som tidigare nämnts så som, psykisk och/eller fysisk sjukdom. Men ett säkert antagande är att lika många tidigare hederliga svenskar tvingas in i "kriminalitet" då vägarna till hederligt uppehåll begränsas av lagstiftning och en extremt effektiv Kronofogdemyndighet som via sitt breda register av verktyg kommer åt överskuldsattas tillgångar. Empirin och forskning visar att när ett samhälles sociala polarisering ökar så sker även en ökning av kriminalitet eftersom en bred grupp av befolkningen lämnas utan val.

Jag klandrar dem inte, jag skulle aldrig klara av att arbeta under liknande förhållande som en del av mina klienter gör, inte ens under ett år. När man genom lagstiftning och alltför effektiv indrivning driver en utsatt grupp till ökad marginalisering så kommer människor att göra vad de kan för att överleva, det ligger programmerat i vår gemensamma genetiska databank som evolutionen format under tusentals år och ingen lagstiftning förmår att rå på människans överlevnadsinstikt.

Om svartarbete anses vara ett betydande samhällsproblem som orsakar att staten går miste om miljarder i intäkter och dessutom är arbetsförhållandena många gånger otrygga och rent av farliga, så löses inte detta genom enbart lagstiftning. Lagstiftare och politiker måste se över mekanismerna som orsakar att människor tvingas in i svartarbete och en stor anledning är den strikta och otillgängliga obeståndspolitiken som inte gör hederligt arbete lönt eller ens tillräckligt för livsuppehället.

Gå in och läs följande artikel på Dagens Industri. Detta exemplifierar bara hur moralismen kring överskuldsättning bara påverkar människor i medelklassen eller lägre.

Hållbar utveckling?

I tidigare inlägg har jag diskuterat och jämfört lån & krediter med produkter som alkohol och tobak i hänseende att de alla har gemensamt att de orsakar enorm fysisk och psykisk skada för dels individen men även anhöriga och samhället. Produkter som vi vet med oss är skadliga ur ett folkhälsoperspektiv brukar i regel göras mindre tillgängliga för allmänheten genom beskattning, krav på åldersgräns och kontrollerade och certifierade centraler för inköp.

Svenskar i regel uppfattar sig själva som toleranta men även humana, vi är kända internationellt genom våra historiskt starka humanitära insatser i diverse oroliga områden i världen. Med tanke på att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder så finner jag det märkligt att vi har en sådan stark och påtaglig konservatism i frågor om moral och rättvisa som inte speglar varken tiden vi lever i eller dess villkor. Nyligen så presenterade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt ett inlägg i den offentliga debatten där hon vill se möjlighet att lagföra berusade föräldrar. Ett klokt förslag, vem kan vara för fulla föräldrar i barns närvaro?

Problemet detta medför är att vi som samhälle börjar kriminalisera beteenden som många gånger har sina rötter i sjukdom och ohälsa. Istället för att diskutera hur vi ska erbjuda både barn till berusade föräldrar och föräldrarna själva mer effektiv hjälp och vård så ska vi nu göra saken till ett polisiärt ärende där vi väljer att se extrem alkoholism som kriminellt istället för en allvarlig sjukdom som kräver helt andra instanser än rättsliga påföljder. Missförstå mig rätt, barn som far illa är aldrig acceptabelt, men hur vi bedömer dess orsaker påverkar vår moral och även rehabiliteringsmöjligheter.  

Vår moral i exempelvis överskuldsättning är många gånger inte relaterad till kausalitet (orsak) och därför blir människor marginaliserade och lämnade bakom, när vi felaktigt tillskriver och ger makt åt perifera orsaker och inte de centrala.  Svenskar köper inte hus och bilar för att medvetet misslyckas, utan deras ekonomiska risk är starkt knutet till den svenska arbetsmarknaden och finansmarknaden i övrigt. Går det dåligt för svensk industri och export (arbetsmarknanden), så speglas detta i betalningsförmågan hos individen, överskuldsättning handlar alltså i större grad om växelverkan mellan den nationella ekonomin som numera är sammanvävd med den globala ekonomin.

Svenskar litar mycket på sina banker och finansinstitut när det gäller riskbedömning och fastställandet av exempelvis boräntor och sparplaceringar (bundna eller rörliga) som ofta väljs i förhållande till det övriga ekonomiska utrymmet. Men slår bankens bedömning fel och arbetsmarknaden fallerar så står kredittagaren ensam, med all risk och utan stöd och försätts relativt snabbt i Kronofogdens åtgärder. Föreställ dig att polisen endast skulle gripa och lagföra människor som köpte narkotika och fullständigt ignorera de som sålde det, langarna, detta förhållande skulle vara otänkbart, men ändå så appliceras denna konsekvensfördelning inom obeståndspolitiken.  

 När samhällsekonomin däremot vänder så vänder den inte för alla, utan de som hamnat utanför vid tidigare kriser får helt enkelt acceptera sin situation och leva i utanförskap eftersom vi andra bedömer detta som hans eller hennes eget fel när det aldrig varit en fråga om moral utan bara om pengar. I Sverige finns det ca 1.3 miljoner människor som lever felaktigt i utanförskap för att vi bedömt deras handlade i termer av moral när det i själva verket handlar om något annat.

Pingat

Datainspektionen ska fortsätta bevaka utvecklingen?http://www.dn.se/ekonomi/inkassobolagens-kravbrev-ar-for-luddiga-1.1215803

Vad avser Kronofogden och lagstiftarna med Rehabilitering?

Professor Ian Ramsey är en av världens mest respekterade auktoriteter inom området obestånd och olika länders lagstiftning och åtgärder för behandling. Hans kunskaper om olika länders förhållningssätt till insolvens gör honom till en fantastisk samtalspartner och föreläsare. Det finns ingen exakt definition av överskuldsättning, varken i Sverige eller i många andra länder men man kan genom praxis (Kronofogdens beslut om skuldsanering) utläsa vad den tillämpande och därmed allmänt accepterade betydelsen innebär. Tillgången till skuldsanering i andra länder innebär inte att överskuldsättningen för individen ska vara permanent (15 år eller längre) som det i princip är i Sverige. I andra europeiska länder definierar man insolvens som ett mer tillfälligt tillstånd vilket ger gäldenären tillgång till diverse åtgärder betydligt snabbare.

Ett annat begrepp som sällan diskuteras i Sverige är relationen mellan fattigdom och insolvens! Kriterierna för att beviljas skuldsanering innebär i praktiken att gäldenärer i Sverige måste befinna sig på samma ekonomiska (men även sociala) nivå som socialbidragstagare. Den moraliska konservatismen har resulterat i att hundratusentals svenskar genom åren fått lida i onödan medans de genomför sin nedstigande klassresa innefattande breddandet av skuldportföljen och utökade sociala och hälsobesvär (Niemi, 2003). Insolvens i Sverige är alltså likställt med fattigdom, vilket förklarar varför så många människor i Sverige inte beviljas skuldsanering medans liv fortfarande kan räddas då lagstiftningen inte är riktad eller omfattar medelklassen som har Villa, Volvo och Vovve.

Det lustiga är att denna moraliska konservatism inte återfinns i näringslivstoppen, där högrisk affärer inom bank och finansvärlden som leder till miljardförluster och orsaka globala finansiella kriser inte leder till kännbara konsekvenser för varken beslutsfattarna eller bolagen. Eva Joly, den Norsk födda franska domaren som gjort karriär på att lagföra finansvärldens korrupta aktörer hävdar att det finns en stark och befäst social korruption i Sverige. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land i kombination med att tillträde till arbetsmarknadens finrum styrs av lojaliteter och vänskapsband vilket innebär att det kan vara svårt eller omöjligt att granska och därmed stöta sig med de man har som arbete att granska, då det kan få sociala konsekvenser.

Tillbaka till frågan, enligt Ian Ramsey så beror tillgängligheten till skuldsanering till stor del på vilken konsumenträttslig (civila rättigheter)ställning som landets medborgare har men även på hur man definierar rehabilitering. Kronofogden och regeringen behöver i dagsläget inte definiera begreppet rehabilitering, då vi genom forskning kan tolka den praktiska och allmänt accepterade definitionen av rehabilitering och genom dessa resultat kan man också starkt ifrågasätta värdet och betydelsen av skuldsanering efter 16 års tillämpning som innebär att svenska gäldenärer måste förlora allt man värdesätter i livet innan man kan komma ifråga för rehabilitering.

Varför vissa går vidare medans andra går under?

Förra månaden var jag i Namur, Belgien där forskare och praktiker från hela Europa samlades för att diskutera överskuldsättning och olika metoder för att förhindra det. Överskuldsättning är ju inte enbart ett fenomen som drabbar svenskar utan i Europa är det även ett betydande problem. Jag fick tillfälle att prata med forskarna (Ahlström & Savemark)från Östersund vid ett par informella tillfällen och eftersom de är psykologer var jag nyfiken på hur de tänker kring varför vissa människor klarar överskuldsättning så olika. En del klienter som jag träffat har tagit situationen väldigt hårt och har svårt att se positivt på framtiden medans andra upplever det jobbigt men verkar inte bli lika pessimistiska.

Savemark berättade bland annat om Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi som studerat hur hälsa är kopplat till olika faktorer (salutogenes). Antonovsky utvecklade teorin som kallas för KASAM – Känsla av Sammanhang och menar att människor är aldrig helt friska eller helt sjuka utan att vi hela tiden rör oss mellan dessa poler, frisk och sjuk och att det är graden av KASAM som avgör vart vi befinner oss mellan frisk och sjuk. KASAM innefattar tre delkomponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Människors relation till dessa komponenter varierar och är enligt Antonovksy medfött. Kort och gott handlar det i grund och botten om huruvida överskuldsättning exempelvis kommer resultera i en patologi (sjukdom) eller inte beror på individens generella motstånds resurser eller coping förmåga.

Savemark ”spånade” vidare att varför vi i Sverige har så hög mortalitet och ohälsotal bland gäldenärer/överskuldsatta kan vara relaterat till vår inneboende rädsla för konflikt, eller starka känsla för konsensus. DN presenterade nyligen en undersökning som visade att svenskar var mest konflikträdda bland skandinaverna och vi betraktar konflikter som något negativt generellt och får därför sällan öva på att konflikter faktiskt kan vara positiva och även utveckla individer och samhället. Länder som präglas av öppna ideologiska motsättningar är som regel mer dynamiska och toleranta då människor är mer vana att hantera konflikter och motsättningar. När svenskar drabbas av något som anses vara oväntat (överskuldsättning) så blir effekten därför värre genom att vi saknar resurserna att hantera situationen i förhållande till vår omgivning.

Christian Poppe i Norge genomförde nyligen samma typ av undersökning som Ahlström & Savemark fast av norska gäldenärer som beviljats skuldsanering 2003 och där var mortaliteten 6 % under fem år medans den i Sverige var dubbelt så hög. Den starka konsensusen eller allmänna moralen och bristen på alternativa perspektiv kan allstå vara en bidragande orsak till att människor i högre grad far illa i Sverige eftersom svenska gäldenärer känner sig i högre grad isolerade och ensamma, kombinerat med det svenska samhällets låga tolerans för överskuldsättning vilket syns i lagstiftningen.

Effektiv och snabb skuldsanering för konsumenter är en demokratisk nödvändighet

I takt med att det svenska samhället liksom resten av världens ekonomiers välfärd bygger på en jämn och stadig nivå av konsumtion för att säkra arbeten och skatteintäkter till staten måste vi kunna erbjuda konsumenter som hamnat på obestånd en snabb och effektiv väg ur situationen, det är inte bara en fråga om folkhälsa och samhällsbesparingar, utan även ur ett demokratiskt perspektiv så börjar den samlade vetenskapliga empirin även redogöra för att konsumenter på obestånd är inte längre fullvärdiga samhällsmedborgare med samma demokratiska rättigheter.

I sköljvattnet av kreditmarknadens framväxt kan vi se idag att betalningsanmärkningarnas användningsområde appliceras även utanför den traditionella konsumtionsmarknaden. Forskaren Lisbeth Sandvall talar om att betalningsanmärkningarna i högre grad börjar betraktas som skötsamhetsindikatorer i allmänhet för att avgöra om exempelvis en individ är pålitlig, ärlig eller skötsam, alltså kvalitéer och aspekter som det inte är avsätt att mäta och jämförbart med att en behandlande läkare diagnosticerar patienter med ADHD efter röntgen. Dvs, det finns inget samband mellan vad röntgen visar och eventuell diagnos eftersom mätmetoden är felaktig för aktuell dysfunktion.

Dock är det en sak att påpeka detta och tyvärr en annan hur samhället faktiskt ser ut och fungerar. I en kreditmarknad så är kreditförluster oundvikliga, precis som att reducera trafikolyckorna till noll och att barn kommer fortsätta ramla och göra sig illa när de leker. Vi talar om för våra barn när de ramlat och slagit sig att det inte är farligt och vi blåser lite på det onda och kanske sätter på ett bamseplåster men så skickar vi iväg dem igen.  Det vore väl förfärligt om föräldrar runt om i landet höll sina barn borta från lekplatserna efter en olycka?

Kombinationen av betalningsanmärkningarnas vidgade användningsområde med offentlighetsprincipen utgör samtidigt ett rejält demokratiskt hot för alla de människor som finns i dessa register. Förutom att i princip vara fullständigt avstängd från kreditmarknaden så oroar sig svenska gäldenärer över att de inte ska kunna få arbete eller även bli avskedade från arbetet. En del människor som jag träffat har också fått lämna föreningsuppdrag efter att andra medlemmar uppmärksammat att de haft ekonomiska problem eftersom de inte anses vara pålitliga. Livsutrymmet begränsas starkt för människor på obestånd och vi ser en allt större population växa fram i Sverige som närmast kan beskrivas och tituleras som 2:a klassens medborgare, man blir inte bara avstängd från finansiella tjänster, man blir även socialt utsatt och utstött.

Kollegor runt om i Europa förfasar sig när jag berättar om att i Sverige kan alla få reda på allt om alla, men speciellt betalningsanmärkningarnas öppenhet för den breda massan och att det är så enkelt att ta reda på detta, vi kan spionera på varandra anonymt och via exempelvis olika tjänster på nätet. Vi försvarar oss med att vi måste veta vem vi gör affärer med? Använd säkra betalningsalternativ istället.

Mattias Savemark vid Mittuniversitetet i Östersund menar att det finns en stark konsensus dimension i Sverige och detta tar sig även i uttryck i vår obeståndspolitik då vi gärna distanserar oss från de som inte beter sig som man bör och man kan även se detta på aggressiva nätkommentarer som följer uppmärksammade artiklar om obestånd. Anonyma människor reagerar med stor ilska över de som misslyckas och vill att de ska lida än mer. Savemark ser detta i högre grad som ett uttryck och ventilerade för dessa människors egna rädslor, de kommer i kontakt med något som orsakar fruktan och stark rädsla, nämligen att hamna på obestånd själva och då agerar många med aggression och inte rationellt menar han. Vi upprätthåller konsensus tänkandet genom att kraftfullt rätta alla andra i ledet, eller distansera oss från dem (guilty by association), utan att reflektera över varför vi gör detta. Vi är själva presumtiva offer och agerar våra egna - och andras poliser för det vi försöker upprätthålla, istället för att skapa en levande och vital demokrati med plats för alla. En alltför stark konsensus kan i sig själv utgöra ett hot mot demokratin säger Savemark.

Kronofogden & BUS

Det har diskuterats flitigt om Kronofogdens roll på den svenska kreditmarknaden och jag tänkte här ge min syn på saken. Jag tycker i grund och botten att Kronofogden är en bra myndighet, som princip. Jag ser hellre att staten (som principiellt ska vara neutral) hanterar fordringar istället för att låta privata aktörer ta över denna marknad.

Men detta sagt så innebär det inte att jag är nöjd eller tillfredställd med hur det nuvarande systemet fungerar. Den kanadensiska forskaren, tillika professor i mikroekonomi, Chris Robinson hävdar att Kronofogdens blotta existens på den svenska kreditmarknaden leder till att principerna i den fria marknadsekonomin går om stöpet då kreditgivare i Sverige kan ta högre risker när man vet att en myndighet som Kronofogden står beredd att i princip garantera fordran med sina "polisära" befogenheter, på skattebetalarnas krona dessutom.

Problemet med Kronofogden och det svenska systemet är att man rangordnar inte obetalda fakturor efter kreditgivarens relativa risk eller ibland rent av kriminella affärside. CSN, skatteskulder och underhållsstöd behandlas på samma sätt som SMS-lån och andra tvivelaktiga fodringar, dvs fordringar som uppstått i  lägen där den som ger ut lånet vet med sig från början att återbetalningsförmågan hos den enskilde är mycket låg.

Kronofogden med sina obegränsade resurser är unik i världen, i många länder finns det myndigheter som utmäter förfallna fodringar, men då bara en viss typ, såsom skatteskulder eller underhållsstöd. Det finns i de flesta fall inga myndigheter som är beredda att ta upp jakten på enskilda individer i frågan om misslyckade SMS-lån eller andra högrisk krediter och det förklaras delvis av att staten har en annan roll i många andra länder. Men samtidigt så kan man också påpeka att lagstiftningen som Kronofogden följer slaviskt har inte hängt med i kreditmarknadsutvecklingen, där snabba lån och konsumtion på lånade pengar har bokstavligt exploderat de sensate 10-15 åren. Kronofogdens kunder består inte enbart av CSN, Skatteverket, försäkringskassan och landstinget som det gjorde för 20 år sedan, i samband med kreditmarknadens avreglering så har Kronofogden fått en massa nya kunder från inkassobranschen som inte existerade innan och Kronofogdens regelverk har inte i samma grad anpassats efter den nya kreditmarknaden som den legaliserade utlåningsmaffian i Sverige utnyttjar skoningslöst.

Jag anser att vissa marknadskrafter inte bör ha åtkomst till Kronofogdens indrivningsapparat, vilket leder till att dessa finansbolag antingen börjar göra riktiga kreditbedömningar eller helt och hållet försvinner från marknanden. Jag anser vidare att Kronofogden inte längre bör få utmäta egendom utan att ta ansvar för de familjer/individer som de förgriper sig på. Går man in med den strängaste sortens myndighetsutövning som vi har kan man inte heller blunda för konsekvenser för besluten man är lagstiftad att utföra.

Beslut om skuldsanering skulle fattas av landets Budget - och Skuldrådgivare och vi skulle även ha möjlighet att bevilja kommunala saneringslån till riksränta för att underlätta så att människor inte hamnar i ett långvarigt utanförskap. Budget - och skuldrådgivare ska inte vara en tyst rådgivande instans, vi ska ta större ansvar för de klienter vi träffar och som är motiverade, genom att representera dem i förhandlingar och domstol om nödvändigt. Att utarbeta en tydlig plan, dels en kortsiktig men även en långsiktig. Mattias Savemark vid Mittuniversitetet Östersund, har ett förslag om en 6-stegs process för budget - och skuldrådgivare som även innefattar en budget byggd på mänsklig värdighet. Denna 6-stegs process innehåller handfasta metoder och gemensamma begrepp om hur vi ska gå från att bli åhörare till deltagare och engagera oss i de människor som behöver oss.

Sammanfattningsvis så behöver den breda allmänheten i Sverige utbildas i att ett bredare utbud av verktyg för att rehabilitera människor från obestånd inte står i konflikt med deras egen filosofi eller livsföring. Vi vill bara utöka individers civila rättigheter som idag inte står i proportion till deras risktagande vid finansiella åtaganden. Här har Konsumentverket en viktigt roll, de bör aktivt arbeta med att utbilda människor och praktiker i Sverige om hur det faktiskt står till och inte bara vidarebeforda den accepterade verkligheten. Konsumentverket borde driva frågan hårdare genom att ge oss Budget - och Skuldrådgivare mer goda argument (genom forskning) som kan leda till en förändring av saker samtidigt som de borde arbeta mycket mer aktivt med en enhetlig utbildning för de som arbetar inom området.

Skulder och ohälsa i jämlika Sverige

Jag tänkte utveckla detta med sambandet mellan skulder och ohälsa och varför det är viktigt att insatser kommer i rätt tid och inte efter 15-25 år eller ännu längre. Alla vet och förstår att skulder och kronisk brist på pengar skapar stress hos vilken familj eller individ som helst. När man hela tiden måste göra avvägningar mellan olika prioriteringar, såsom att betala en viss räkning kontra att laga en tand som orsakar värk, eller köpa vinterkläder till barnen alternativt betala månadens elräkning. Bara att man måste prioritera är en källa till stor vånda och stress.

Alla människor upplever stress, vare sig man har gott om pengar eller inga. Jag tror inte att det är stressen i sig som orsakar att så många svenska gäldenärer dör eller uppvisar enorma ohälsotal utan här måste man titta på vad psykologer och epidemiologer kallar för risk-beteenden. Evighets gäldenärer liksom socio-ekonomisk svaga individer lever på små marginaler och utsätts för potentiellt större risker genom att leva i dessa harmfulla miljöer. Att inte kunna köpa hälsosam mat, att inte kunna köpa säkra bilar eller få dem reparerade av fackman, att inte kunna betala för preventiv sjukvård/tandvård eller köpa glasögon i takt med att synen försämras är exempel på bidragande orsaker som tillsamans skapar en högre risk nivå.

Eftersom gäldenärer i Sverige under lång tid har kontinuerligt små marginaler vad gäller ekonomin, så uppstår en växelverkan mellan hälsa och socioekonomisk status där plånbokens tjocklek blir avgörande för inte bara livskvaliten utan även för hälsostatus och risken för mortalietet. Med små resurser är man i högre grad sårbar för miljön man lever och befinner sig i då man inte har resurserna att köpa preventiv sjukvård eller skyddsutrustning. Precis som när en Tsunami väller in över stränderna i Indien, så är det flesta som dör, fattiga människor som lever i kåkstäder vars byggnader knappast erbjuder skydd mot miljön.

På samma sätt är evighetsgäldenärer i Sverige sårbara för miljöpåverkan då de inte kan (har råd) i tillräckligt hög grad leva sunt och navigera sig säkert i vårt konstruerade samhälle. Ahlströms mätningar visar att skuldsatta i Sverige lider av vanliga sjukdomar såsom, diabetes, högt blodtryck och cancer bland annat, men att frekvensen för dessa sjukdomar är hela 900 % högre jämfört med normalbefolkningen. I alla länder finns ett inversivt förhållande mellan låg socioekonomisk status och hälsa, men även mortalitet. En tysk forskare som nyligen jämfört 14 europeiska länder konstaterade att Sverige hade den högsta gradienten vad gäller socioekonomisk status och hälsa, dvs att Sverige i högre grad än andra EU länder uppvisade ett positivt samband mellan pengar och ohälsa.

Vad tror Ni, finns det ett samband mellan Sveriges hårda regelverk kring insolvens och att vi har den högsta skillnanden i hälsa mellan rika/fattiga?