I väntan på en jämställd Kronofogdemyndighet

Nyligen var jag på en dubbelkvart och lyssnade på hur en myndighet i samband med en omorganisation drev ett jämställdhetsprojekt vars syfte var att beskriva hur man kombinerat köns - och organisationsstrategier med en process- och måluppfyllelseanalysmodell i den egna utvärderingen.

Resultatet som forskarna presenterade var strålande, myndigheten i fråga hade verkligen lyckats att få till en jämnare könsfördelning inom organisationen, med fler kvinnliga chefer och de olika verksamheterna inom myndigheterna hade tydliga organisatoriska ramar och målsättningar. Utifrån vad forskarna redovisade verkade detta vara en progressiv arbetsplats där jämställdhet och flexibilitet var nyckelorden. Man hade i högre grad strävat efter att anpassa verksamheten efter de anställdas livsvilkor i kombination med genusperspektivet.

Själv satt jag och funderade på vilken fantastisk arbetsplats detta måste vara, vilket bemötande medborgarna måste få från dessa supernöjda statliga anställda. Allt från superergonomiska arbetsytor till genusanspassade arbetstider som innebar att manliga anställda valde att börja arbeta senare för att stanna kvar längre till att kvinnor valde att börja tidigare för att gå hem tidigare, förmodligen för att hämta barnen på dagis och laga mat åt maken som stannat kvar en timme längre (jämställdhet?). Man hade även investerat ett antal miljoner i en gemensam "återhämtningsyta", en loungeliknande oas med inbjudande fåtöljer, heltäckningsmattor, abstrakt konst på väggarna (för att underlätta konversation kollegor emellan) samt en mycket exklusiv kaffe- och juicebar. En stor fruktskål som ständigt fylldes på med alla möjliga olika exotiska nyttigheter, allt för att driva upp trivselfaktorn och därmed effektiviteten.

Till slut var det någon bland åhörarna som ställde frågan, vilken myndighet är det? Förmodligen för att alla bland publiken var genast aktiva  med sina laptops och Iphones för att uppdatera sina CV i hopp om att få arbeta på denna paradismyndighet. När den ena forskaren efter viss tveksamhet svarade på frågan så hördes i perfekt sammklang ljudet av ca 100 laptoplock som stängdes igen. Den tidigare entusiasmen byttes ut mot känslor av obehag bland oss alla.

Myndigheten i fråga är en av de mest ifrågasatta, kritiserade både bland personal, media och allmänheten och trots alla tidigare positiva ord om flexibilitet och även den ashäftiga, supercoola, dyra och exklusiva "loungen" var det ingen längre bland akademikerna som tyckte att det kändes behagligt. Någon uttryckte det som att det vore som att låta köttkreatur vila på "HÄSTENS" madrasser innan slakten, man färdas liksom bekvämt på vägen mot sitt personliga helvete.